Ja vad kan man annat göra, än att snacka om  SOTJI när man som svensk kan tycka att det har gått

OS-annolikt bra för oss det lilla" blåbäret" i norr, med sina få förmågor, men som klarat sig rätt bra ! ?

Klart att det tar en hel del tid också för oss , att följa me man vill ju se hur det går för de Svenske

och nog måste man väl säja att det har gått oväntat bra. Man måste väl medge att det varit på andras fall

och att de våra fått stå, ja inte allihop förståss, Helmner föll ju med dunder och brak, och det kunde ju gått

riktigt illa, när Ryssen därefter med sina skidor honom grilla. Men där fick en tröttkörd Jönsson sin chans

han förstod plötsligt, att chans till medalj ännu fanns, Han tog sig i mål på trötta ben, och föll som en slagen

hjälte över mållinjen, helt livlös verkade han när hans oroliga tjej kom fram, och försökte väcka honom till

liv, 20 sekunder efter tvåan som också var en svensk kille nämligenTeodor Pettersson, som sa att för hans

del var detta den bästa dagen i hans liv på skidor, tänk att få silver i ett OS !  Norrans reporter beskriver

detta som tidernas galnaste OS-sprintfinal ! Och lyckliga var dom förstås när dom sedan fick stiga upp på

prispallen och få en silver resp. brons medalj om halsen.

Sen nästa par svenska som är lyckliga över sina OS-medaljer, Johan Olsson trotsade en revbensskada och en

alltför kort uppladdning, för att få möjlighet att tävla i OS, och sin vana trogen så gav han inte upp i förtid,

och lyckades också ta en silvermedalj. Daniel Rikardsson som var den andre svensken, skadades svårt i som-

mras i samband med en trafikolycka, kämpade sig tillbaka, och kunde ta en bronchmedalj, båda fick sin belö-

ning efter en mödosam väg mot OS. Det var den välkände Dario Colonga som tog  Guldet, vilken ingen av dom

båda Svenskarna hade kännt sig beredda att strida om, dom har gjort otroligt stora bedrifter ändå. Roger Lind-

ström OS-kommentator i Norran skriver att han gärna skulle se dessa båda som vinnare av bragdguldet 2014 .

      Så drog det ihop till stafett tävling, på lördag för damerna tävlade Ida Ingemarsdotter, Emma Wiken, Anna

Haag, och förstås Charlotte Kalla, som stod för en bragdartad upphämtning i lördagens stafett, hon hämtade då

upp 25 sekunder och spurtade förbi både Finnland och Tyskland på sista delen av upploppet. Fantastiskt det skall

bara inte gå, påstod experterna, men det gick ! OS- Guld för Sveriges damer !  Grattis !!

      Så var det dags för herrarnar OS-stafett på söndag, i truppen ingick Lars Nelson, Daniel Rikardsson, Johan Olsson och Markus Helmner, som förstås var fylld av revanslust efter fallet i första loppet. Deras lopp gick som

på räls, i förväg hade vi skojat om att Helmer skulle få Svenska flaggan av Södergren, som ju också bar Fanan

på stadion vid OS-invigningen. Och så blev det också i mål, Helmner tittade sig bakåt men kunde inte se till

någon konkurent bakom sig så långt ögat nådde, och tog med ett stort leende emot den svenska flaggan. När

Helmner gick i mål, blev det 39 sekunder till den nästa man kom då var det Ryssland som gick i mål för silvret.

Det blev en riktig Svensk guldyra, både lördag och söndag. Då dom 4 damerna och dom 4 herrarna fick motta

sina Guldmedaljer om halsen. Men nog har det varit för Sverige lite "turliga tider" när andra råkat ramlat på

sina skidor, just då nån svensk behövt det som mest, men det behövs ju oftast tur till, för att bli bäst. Jag

glömmde ju nämna något om sprint stafetten, där det kom att handla mycket om en riktigt vassa spurtare den

20 åriga halvdoldisen Stina Nilsson, hon gick ut på sprintstaffetens sista sträcka, nu nästan 4 sekunder efter

den kända tyskan Herrman, men då satte svenskan in bronsstöten, och jag tänkte bara" OS- bronch" för varje

stavtag jag tog. På så sätt lyckades den unga Svenskan ge oss en medalj även i sprintstafetten. Bra gjort !

      Vi har ju också hafl ett bra flyt då det gäller Curlingen, särskilt på damsidan där ju laget Sigfridsson är ett

helt Skellefteå lag, men när dom mötte Kanada, så gav dom  upp efter åtta omgångar, vid underläget 3 -9.

Men dom besegrade ju Ryskorna sist, och så den spännande sista matchen mot Schwets,som Svenskorna vann

efter en millimeter mätt match. Så nu har dom coola tjejerna säkrat OS-silvert, och det är väl inte illa ?

Herrarna ligger ett snäpp längre ner, synd nog dom spelade så bra i början, få se hur det skall  gå för dom att

komma igen. Guldet har dom väl missat men chansen till medalj finns ju än.

      Ishockykillarna har ju också varit stabila, och bra, men i morgon möter dom ju det farliga laget Kannada,

och då får vi nog också både  hålla tummarna, och be som jag ofta gör, och jag har märkt att Herren hör! 

Nog vore det fantastiskt om dom kunde få vinna!  Aropå vinna, så har man ju undrat, vart Norge har tagit

vägen ?  Men nu verkar dom ju vara på gång igen, tre Norskor tog ju hem hela medaljskörden på 3 milen nu.

Och Kalla som är vår enda hopp i sådana långa lopp, var förkyld i dag, men startade ändå, och kom in som

nr. 31 bästa svenska var Emma Virten som  blev åtta. Bra gjort av henne i ett så långt lopp.

Ja, här har ni som inte följt med i OS-kampen så mycket, några ljusglimtar från Svensk läget. Men det är

ju ett par dagar ännu kvar, på det OS, där vi har flera medaljer än vi nånsinn haft förut, och det är ju kul!

      SÅ det kan ju bli en trevlig sportsöndag inte bara för OS. Utan när är det ju söndag och Gudstjänster

på många håll, i vårt avlånga land, har vi också möjlighet till ett möte med honom som skapat alla  män-

niskor med våra olika gåvor och möjligheter. Och som ger oss genom tron på Jesus Kristus, ett evigt liv !

En  skatt att verkligen söka för att finna och vinna.  Så  önskar er en fin och trevlig helg, Sonja 1

God morgon vill jag önska till Er alla som tar en till på min blogg i dag ! Kanske var ni med förra veckan

då jag skrev om Elisabeth Bäckström som var så glad över att hon fått ett Nya Testamente, gm. ett par

Gieoniter som besökte deras skolklass, det gläder mej eftersom jag och min man Harry är aktiva i den

Gideonit grupp som finns här i vår stad Skellefteå. Tyvärr är det inte så lätt för oss att få komm in i och

dela ut testamenten i skolorna här. Synd eftersom detta kan bli till stor hjälp och tröst för många, som vi

kan förstå, bl.a. av Elisabets berättelse.

       Hon fick ju sin möjlighet att prya. som diakon i en kyrka, Där hon konstaterar att det var hennes livs-

beslut att ta till sig Guds ord som, som ledde hennes liv in på en ny riktning i tillvaron, när det sen blev

dags att söka till gymnasiet, kom hon till sin glädje in på ett musikgymnasium i Stockholm. Där kom hon i

kontakt med andra kristna ungdommar, i några olika grupper. Och den ensamhet som hon upplevt förut

var helt borta. När hon nu förstod att hon skulle kunna bli Präst blev detta hennes mål. Hon studerade då

teologi i Kapstaden, Sydafrika, och i Uppsala under sex år och prästvigdes i juni 2007.

       Vägen fram till nu har inte alltid varit lätt, hon har på många olika sätt fått brottas med sin uppväxts.

Under sin utbildnings tid präst plaserades hon i sin hemmiljö, i Väddö. Det var inte vad jag önskat mig, men  

det var nyttigt. Det blev en tid av bearbetning för min egen del.

        Efter en tids arbete i Hjo. Läste hon om en ledig komminister tjänst i Gräsmarks församling, där hon nu arbetar sedan 2011. PÅ Pappas sida härstammar släkten från Gräsmark, ända från de första finska invandrar-

nasom kom på 1600 talet för att bryta skog. Det var inte okompliserat att bestämma sig för att söka tjänsten

här, men jag valde att göra det. Jag har försonats med min uppväxt. den kunskap jag numera har om pappas

uppväxtmiljö, har  gett mig större förståelse för hur min upp växt var.

        Hon avslutar med att säga, Jag är väldigt tacksam, att jag fick den här chansen i mitt liv. Utvecklingen

av hur våra liv skall bli kan ibland avgöras av "millimetrar" små, små stunder som blir livsförvandlande. Det

lilla Nya testamentet hade en avgörande betydelse för mej och ledde mej in i en Gudsrelation. I  dag är tack-

samheten för Gideoniternas besök i skolan ett mycket kärt och dominerande minne från uppväxten på Väddö.

       "GE INTE UPP" är den uppmaning som hon vill ge till oss som arbetar men bibelspridnings arbetet i vår tid.

Fortsätt snälla ni ! Skriver hon, det är så  många människor som behöver möta er och få ett Nya testamente.

         Ja det var berättelsen om hur ett litet Gideonit testamente, kan få bli till hjälp och trygghet, för en ung 

och osäker liten människa, som med Guds hjälp fick ett helt förändrat och ljusare och tryggare liv.

         Så slutar jag för i dag, och går över till en just nu spännande kamp på O S-arenan även om den inte är

livsavgörande så är det ju fantastiskt roligt att det går så bra för svenskarna också i dag, med skidorna på

fötterna. Men än är  det ju inte klart, så jag säger tack för i dag, för att kolla Kallas lopp. Ja!! Hurra !! Vilket

lopp Kalla gjorde, ja inte hon ensam förstås men om hon inte varit så stark som hon är just nu ,hade vi nog

kunnat bli trea som bäst. Men nu äntligen blev det ett guld, ja fyra guld blir det ju nu förstås Tack gode Gud

säjer jag, som ju inte kunde låtabli att be att Kalla skulle få kraft att klara, guldloppet. Osh så blev det ju.

Halleluja !    Ha en trevlig fortsättning på helgen, gärna i någon kyrka i er närhet, t.ex i Missionskyrkan,

den rosa kyrkan nedanför Max, där vi den senaste tiden fått ta emot flera nya medlemmar, vilket vi gläder

oss åt.  Nu på söndag är det årsmötesdag, och vår lilla senior sång kör skall sjunga. Allt gott önskar Sonja

Välkommem till ett helt annat tema än det som väl är mest aktuellt för de flesta i dag, då det ju heter att

alla talar om Sotji, men det finna så många andra som gör det bättre än jag, som vill berätta om en flicka

hon beskriver sig själv, som att hon levde i ett kaosartat tillstånd, i ständig rädsla och otrygghet, på grund

av faderns sjukdom ,och hans alkoholism. Hon kände sig också väldigt ensam, och annorlunda.

    Men Gideoniternas klassrums besök blev vändpunkten. Gideoniterna är ju den organisation som brukar

dela ut Nya Testamentet till klass sju i skolarna. Numera är det ofta svårt att få komma dit.  Hör här !

hur viktigt det kan vara, så här säger Elisabeth Bäckström.  "Klassrums besöket med Gideoniterna blev

vändpunkten, för mej då min ständiga rädsla, byttes mot trygghet."

        Jag satt längst fram på vänster sida, och jag var väldigt konsentrerad på varje ord som gästerna sa,

jag ville inte gå miste om någonting. Hon beskriver de båda männen på ett possitivt sätt, och säger också 

att hon kände sig  "sedd". För dessa personer var jag inte den där "ungen från ett alkoholisthem som jämt

fick gå i för små kläder"". Jag minns att jag tänkte att jag "tillhörde dem". Helst skulle jag ha velat lämna

lokalen och följa med dem. De pratade om  detta lilla testamente och sade   "När du öppnar pärmarna på

denna bok så hittar du hela världen". Det var en annan bild av världen än jag fått höra hemma vid köksbor-

det, av min far.I fyllan fick han ur sig alla möjliga snaskiga och hämska berättelser som gjorde mig rädd.

       Vändpunkten, Från den stunden jag fått mitt Nya Testamente, och kom upp till mitt rum på den andra

våningen, visste jag att jag aldrig behövde vara ensam längre. Det var en mycket påtaglig känsla. Så jag

öppnade boken och slog upp Fil 4:7 och läste dessa fantastiska ord "Då skall Guds frid, som är mera värd

än allt vi tänker, ge era hjärtan och tankar skydd i Kristus Jesus".  Det var ett bibelord som sa allt vad jag

behövde. Det är ett bibelord som varenda unge i ett alkolisthem kan förstå. Från den stunden visste jag

att jag var skyddad. När jag sedan skrev mitt namn på sista sidan i boken, berättar hon att i ställe för en

prick ovanför i ett i sitt namn ritade hon ett hjärta, det var något jag aldrig tidigare kunnat förknippa mig

själv med ett hjärta I efterhand blev detta en signal åt mig själv, att jag liksom blev "Jag"  

Efter den dagen blev mina problem mindre, jag var uppfylld av andra tankar än av den påtagliga verkligheten

       I min ensamhet fattade jag då mitt  beslut att ta emot Jesus Kristus i mitt liv. Jag fick en Gudsrelation !

När det sedan blev dags för prao-tid, då tog hon ett steg som hon själv är övertygad om att hon aldrig skulle

ha tagit, om hon inte fått sitt Nya testamente några mån. tidigare. I stället för att anta ett pryo jobb på en

affär i närheten, som hon erbjöds, tog hon saken i egna händer. Hon ville praktisera i en församling,och hon

hittade i tel. katalogen och hittade en församlingi Uppsala. Hon ringde upp och sa att hon sökte en praktik -

plats som diakon. Och hon hälsades välkommen till en församling där. Och man kan förstå att hon var glad

att få lämna sina hemtrakter. ( Den här sista meningen var min Kommentar) Jag slutar här för i dag och om

ni vill veta hur det gick för Elisabeths i det fortsatta livet, så skall jag berätta det nästa gång...

      Så vill jag önska er en god fortsättning på helgen, vi har ju redan fått en silvermedalj i O S g.m.Charlott

Kalla, under den här stunden, medan jag har skrivit det var ju bra gjort av henne, Hoppas att vi också kan få  någrra medaljer genom Skidskyttarna, som ju också skall tävla i dag.  Håll tummarna!      Hälsningar Sonja!

God morgon, i dessa "Olympiads tider" dristar jag mig till att vilja skriva om tro, det finns ju redan så många

som skriver och talar om om Zoitsi nu, och kan det bättre än mej. Och det här med tron gäller ju för alla och

alla dagar intill tidens ände och är på så sätt viktigare i mitt tycke, även om jag kommer att försöka se så

mycket av tävlingarna som möjligt. Men det som jag vill berätta för er i dag handlar om en ung flicka som

heter Elisabeth Bäckström, som berättar i tidningen som vi Gideoniter har som vår medlems tidning.

Jasså Du kanske inte ens vet vilka vi är. Men du kanske har fått ett litet rött eller blått Nya Testamente när

du gick i sjunde klassen i skolan. Jag och min man är med i den organissationen som sprider Guds ord på

detta sätt, tyverr så börjar det vara ganska svårt att få komma in i skolorna nu för tiden, ock det kan ju

vara synd på många sätt, kan mna ju tänka när man läser Elisabeths berättelse, som kommer här, kanske

något förkortad.Jag kommer aldrig att glömma den dagen jag fisk detta Nya testamente i min hand. Det

blev en vändpunkt i mitt liv. För första gången visste jag att jag inte längre var ensam. Hon fick efter den

dagen ett helt nytt perspektiv på livet, och för första gången förstod hon då att det fanns något annat utan-

för mörka och kaosartade uppväxt till följd av pappans sjukdom och alkohlism.