Alla inlägg under januari 2014
God morgon, i denna vackra vita Januaridag. Äntligen har vi fått så pass snö här uppe i södra Norrland,
så det täcker gräset. Och nu har vi ett strålande vitt och vackert vinterland omkring oss. Här är det också
rimmfrost på träden, som glimmar i solen, himlen är klar och ljusblå i den vaknande morgonen. Så nu
tänker jag skriva några av dikterna från min bok som jag kallar "Vinterland".
VINTER VITT
Vitt, Vitt, frostigt isande vitt
binder nu älvens förstelnade fåra,
som ända tills här om dagen, lyst
trotssigt blå, mitt i den frusna älven.
Men nu ligger allting stilla, skylda som
av snövita bolster i den gnistrande solen.
Ja detta blev en "tillfällighetsdikt" beroende på att jag ville berätta om hur det ser ut just i dag, och nu
fortsätter jag med dikten, skidtur på havet, när jag ändå är inne på "is temat"...
SKIDTUR PÅ HAVET
Nu är den tiden inne
då sommaren ligger kvar i minnet,
endast som ett varmt leende,
från en kär vän.
Nu när livet bara kan anas,
och läsas av som spår i snön.
Då känns du livets Herre,
så påtagligt nära, jag ser storheten
i dina händers verk, som förstärks
i den isande vita oändligheten...
Nu landar stjärnorna parvis
vid skidornas rätlinjiga spår,
på den svepningsvita marken.
Luften är rentvagen, rykande kall
livet står liksom stilla i väntan...
Allt skall åter vändas,
till värme och ljus, en dag.
Som i skapelsens morgon,
av Honom, livsdirigenten.
VINTERTRÄD
Förstelnade, som gjorda av kristall,
står träden isbegjutna i kylan.
Iskristallerna glimmar, som slipade prismor
i vintermorgonens slösande sol.
Kanske för att vi skulle ana vår,
glittrar alla frostens droppar försilvrade,
på kala grenar...
Med dessa Vntertema-dikter tackar jag för mej i dag, och hoppas att ni har tillfälle att gå ut i den
den vackra vinterdagen, om bjuds oss just nu. Allt gott önskar jag er, Sonja.
Hej och välkommen till min blogg, jag fortsätter att skriva om vintern, fast det handlar inte om
den aktuella vintern här och nu, utan från mina Barndoms minnen på 40-talet. Om ni varit med
en tid så har ni kanske läst om dom förut, men förhoppningsvis inte just detta. När jag var barn
fanns det inte några långbyxor för oss flickor att ha,ens när det var som kallast om vintern,utan
det var flera par strumpor utanpå varandra som gällde, tror att jag börjar med dikten som heter,
YLLESTRUMPEN
Hemsticke strumpen, dom va´rejäl,
vass å outslitli, käntese som.
Ende´möjlihete´n, slipp däm e tag
va om man kunn, väx så fort,
att e´dän nystrumpen, ba va´
halvvägs där i sticksömmen,
när gammstrumpen va´ urvuxe.
Män så fort, växt ja allri´...
VANTA
Män hemsticke vanta,
å hemsticke socka,
dem va´ ändå bäst, på na´ vis.
För hä´ fans int nån omsorg,
som värmt lite extra,
i köpese vantan´s pris.
VA HADD DU PÅ FÖTTREN ?
Vi hadd ludden, å skipjäxen
som jämt va för stor,
för dem va köpt ti växt´n.
Vi åkt sparkstötting´a
å träskie´n,
som ba´ hadd fotögla
på den ti´n.
Fick ni skotta isbana,
sälven på is´n,
å spänn fast skri´skon,
runt tån, å vrist´n.
Fick ni " kråkhakka"
å "nageltjäll´n",
Å fick ni "snortjickre´n"
tvätte bår´t, om kväll´n ?
VINTERDASSE
Till utedasse, gick man int´ gärna om vintern,
han "höll sä" så läng som hä´ gick.
Men till slut, ut i snön å i kylan,
man ändå bege sä fick.
Att sätta sä ner, där så naken
me iskalla kanten mot baken,
de va inte rolit´ minsann
men dä måste göras iblann.
På vinterdassväggen, där bångne´porträtta,
så Gustav den femte, rent tjockmagan´fick,
och ganska skumögd, var konungens blick.
Gulrosigt skrynklig var Gary Grant,
som klistrats opp, av nån filmgalen tant.
Å dassbärge hä växt, å kallblåsten drog,
då ett priskurant blad, i händren man tog.
Å skrynkle, i hop ä, så mycke hä gick,
å kalla baken, en torkning sä fick.
Ja, ja det var lite om den "gamla goda tiden" som man brukar säga, men jag tror knappast att
någon av er som har läst detta, skulle vilja byta mot, hur vi bor och har det i dag. Nej det gör
inte jag heller, även om jag kan tycka att det är både roligt och nyttigt, att få ha den erfaren-
heten. Hoppas bara att ni nu kan förstå mitt "vardagsspråk" också. Kanske fortsätter jag även
nästa gång, på samma tema, lite vinter med både kyla och god spisvärme från förr...
Hoppas ni vill komma tillbaka då, välkommen önskar jag er, Sonja!
Hej och välkommen, det är med en viss tvekan jag sätter rubriken i dag, det känns nästan lite över-
drivet, för det är ju inte några massor med snö som kommit, men det mästa av gräset är ändå täckt
av ett tunt snötäcke. Vi är nog ganska många här i Norra Norrlands kusttrakter som har frågat oss, ska
det bli någon vinter i år ? Det har ju mest regnat och sedan frusit till is, med många brutna armar och
ben som följd. Men nu har vi faktiskt fått ett litet snötäcke och i dag är det 11 grader kallt. Dessutom
har millioner lätta vita flingor börjat lysa upp vinter mörkret, och ingen enda av dom flingorna är lika-
dana i formen som någon annan, för vår skapare gör inga kopior. Jag läste i en artikel nydligen om en
snöflingas vikt, den består ju av flera iskristaller, ingen flinga väger i regel lika mycket som en annan
flinga, sedan den landat på marken väger den lika mycket, eller lite som i smält form, man kan säga
att en ensam flingas vikt egentligen är försummbar, men tillsammans kan ju snön väga ganska mycket
som en snöskottare vet. Nog om det, nu tlll några av mina dikter om vintern, den första heter passande
JANUARIDAG
Knaske för att vi, skulle få en glimt...
ges ett hopp,
lyser plötsligt solen fram mellan molnen.
Kanske för att vi inte
skulle förtvivla, bli fotfästes lösa...
faller nu flingorna vita.
Kanske för att vi,
skulle kunna ana vår...
glitrar nu frostens droppar,
försilvrade på kala grenar.
Jag har en känsla av att jag sade förra gången att jag skulle börja skriva lite från mina barndommsminnen,
så jag gör väl det men håller mig lite kvar på vintertemat. Börjar med dikten som heter ...
KUNG BORE
Kung Bore han byggde, fantastiska slott
nere vid stranden hos oss.
Stenar och hällar, tillsammans han band
med sin iskalla hand.
Bland snöhöljda hällar, i tunnlar vi kröp.
Isen den råma, och kölden oss nöp.
Tinnar och torn, och istapps rader
glittrade i solen, spred ljuskaskader.
Ja, Kung Bore byggde fantastidka slott
nere vid stranden, hos oss.
ÅKTUR
Tefat och pulka, Snowbord m.m
var något vi då, inte kände till
men ungar i backar, ju åka vill.
Så vi gick till affären,
fick nån stadig kartong,
på den åkte vi i backen,
flera stycken på en gång.
I hissnande fart utför
backarna bar de,
och ni må tro, lika roligt
som nu, de var de.
Åka Balata, vi kallade det så,
varför kan jag än i dag,
inte alls förstå ? ( Är det nån av er som vet vad Balata är? )
SKIDTÄVLINGA
Stearinljus, var enda vallan
mina skider förunnades,
kvällen före skolskidtävlinga.
Men så blev jag inte heller
någon stjärna i spåret.
Men varm mjölk å bullar efteråt,
uppvägde slitet...
Så, slutar jag för i dag, men jag fortsätter väl några gånger till, att skriva vinterdikter från mina
barndomsminnen, välkommen åter om en vecka, om ni tycker det känns trevligt. För mej är det
trevligt, om ni kommer igen, gång på gång. Ha det så gott, till vi ses igen önskar Sonja.
P.S Ni får ju gärna skriva någon komentar, om det ni gillar, eller inte gillar, så jag vet. D. S.
Hej, och jag vill önska er en trevlig Trettondags helg, trots småregn och ishalka, hoppas att vi inte ska
behöva råka ut för någar arm- eller benbrott, i helgen. Jag hörde nyss från våran måg i Burträsk att det
ska vara en skidtävling uppe på Vitberget i dag, där bland annat Kalla skall delta. Det är väl frågan om
korta sprint lopp men nog tycker man att det skall bli lite moddigt. Jag vet inte vilken tid det var, men
det lär väl stå i tidningen om ni blev intrsesserade. Nu till dagens ämne och jag börjar med ett barndoms-
minne, som handlar om Trettondagsafton, på den tiden var det sed att halvvuxna pojkar klädde ut sig
till stjärngossar, och gick runt i gårdarna och sjöng om när konung Herodies, försökte döda alla gosse-
barn under tre år, för att på så sätt kunna döda Jesusbarnet, så här upplevde jag detta...
TRETTONDAGS AFTON
Stjärnan och stjärngossar
Judas så svart,
kom jämt på besök
frammåt Trettondags natt
Sjungande pojkar
som hade svärd,
kom skrämmande in
i vår lilla värld.
Judas gick runt
tiggde pengar i pungen,
dom andra dom sjöng om
Herodes, som ville åt ungen.
Jag kröp under bordet
hade kramp i magen,
jag avskydde alltid
som barn, den dagen.
Nästa dikt kommer att handla om de tre vise männen, men jag vill först berätta lite om den miljö som dom
antogs komma ifrån, det fanns berättat om i missionskuyrkans tidning Sändaren i veckan. Rubriken var nu,
Historiens första födelsedagspresent. Från Dhofar i södra Oman kom en av de gåvor som de tre visemännen överlämnade till Jesusbarnet. Kanske kom också trettonhelgens tre heliga konungar från Oman ?
I antiken låg, här en stor hamn.Härifrån avgick även karavaner genom öknar och berg till handelsstäder som
Jidda vid Röda havet och Damaskus. I Salaah i södra Oman finns ett helt marknadekvarter som säljer äkta
rökelse och andra väldoftende esenser, trädet Boswellia som ger den väldoftande hartsen, eller äkta rökelse,
växer bara på tre platser i världen: i Somalia, Jemen eller som här i Oman.
"En gång i tiden var denna harts, lika dyrbar som guld." När den torkats och bildats till harts kallades den för
äkta rökelse, troligen var det denna dyrbarhet som var en av gåvorna, som de vise männen hade med sig,
när dom gav sig iväg på sina kameler efter stjärnans ledning. Där kan min dikt passa in att fortsätta med...
TRETTONDAG
De färdades i mil på mil, för nåt de trodde på,
de hade läst i Österland, en stjärna skulle stå.
En konung skulle födas där, Messias Frälsaren det är.
De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem.
Som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.
Men dessa män i hjärtat fått, en längtan efter Gud,
dom sökte i palats och slott, och väntade fanfarers ljud.
Herodes var en listig man, sa att han ville hylla, även han.
Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp,
en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.
Så såg dom stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns,
i ödmjukhet dom lämnade, de gåvor som var hans.
Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist.
De utan stolthet böjde knä, och kände då helt visst.
Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son.
På änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.
Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött,
och glädja oss i juletid, ett barn för oss är fött !
Ja, detta kan sägas vara Historiens första födelsedagspresenter, som dom visemännen kom med till
Jesusbarnet och till Josef och Maria, dom som fick fly till Egyptien redan morgonen därefter, på grund
av Herodes förföljelse, på alla små gossebarn, dom var säkert i behov av dessa gåvor, för att kunna
överleva. Men den största julgåvan till mänskligheten var ju den stora gåvan Gud gav oss, i sin son
Jesus kristus själv. Han som sedan dog på korset, och tog våra synder på sig ,och som uppstod igen
på den tredje dagen, han som säger "Den som lever och tror på mej, skall aldrig någonsin dö, utan
övergå från liv till liv ." Ja tänk så underbart, Gud har lovat ordna det för sina barn !
I och med denna helg kan man väl säga att Juletiden är över, och vi kommer väl mer eller mindre in
i vardagslunken igen, men vi får tacka Gud för att vi får leva i ett fritt land, och vi har fått leva i fred i
två hundra år! Det finns inget annat land i världen som har fått uppleva detta, läste jag för en tid sedan.
Till sist vill jag önska er alla en god fortsättning på der nya året 2014 ! Kram från Sonja !
.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|