Hej, och välkommen till en stund till där jag berättar om vår församlngs resa till en helg på Hemavans Fjällgård. 

Det som jag skall berätta om i dag är hemresedagen = söndag. Efter en som vanligt god

frukost, samlades vi alla som ville ut på en busstur, för att fara och se lite närmare på Tärna, där flera

av våra kända utförsåkare bor eller bott. Det samhället låg ca. 2 mil bort. Det är inte underligt att

ungdommarna där blivit duktiga utförsåkare, det kändes som om det nästan inte fanns några vägar som

var raka, det var backe upp och backe ner, för bussföraren att lotsa det stora fordonet på slingrande och

branta vägar, här är "Anjabacken" berättade han, och mycket riktigt där fanns en stor skylt med en glad

Anja som vinkade. Lika så vid Ingemar backen, och där Stig Strand hade sin hemvist. Ja Tärna bestod

mest av höga berg och djupa dalar, inte underligt att det också hördes vara en eftertraktatd plats för

andra landslags utförsåkare, att få komma och ha sina träningar där. Vi fick också se husen där dom

kända Tärna- borna, hade sina föräldrahem. En mycket vacker trakt, med som ni förstår väldigt kuperad.

Efter den lite spännande turen åkte vi tillbaka mot Hemavan, och kunde njuta av utrikten över stora

vackra sjöar, med vackre fortfarande delvis snöklädda fjäll i bakgrunden. Trots att sommaren även där hade

varit ovanligt varm. Vi hörde faktiskt på Tv.sedan vi kom hem att temperaturen i Hemmavan hade ökat

men 2 1/2 grad, det senaste 50 åren, och det var visst mest i Sverige. Så man kan ju undra hur länge dom

skall få ha sina fina skidbackar kvar?  Så återvände vi till vårt fina fjällhotell, och åt en härlig  söndags-

måltid innan vi äntrade bussen på nytt för hemresan, som tog ca. fem timmar, det var många tungors

band som löstes i både prat och skratt, och vi hade under vår resa fått många nya bekanta och vänner.

Och många började redan fundera på nästa Hemavan besök.

Det var inte så mycket mera höstfärger där än här, men de färgnyanser vi såg var liksom intensivare 

än dom vi är vana att se hos oss.  Jag avslutar dagens bloggande, med en av mina höstdikter...

HÖST GOBILÄNG

Nu väver hösten en gobiläng,

innan frosten blir för sträng.

Nu sömmar hösten, med sin hand,

ett broderi med höstlövsbrand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för vårt öga, att vila på

mot en bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten, en färggrann matta,

om några veckor, vi bort den kratta.

Ja, hösten väver sin väv till lyst,

tills frosten bladen för häftigt kysst.

Då river höstvinden bladen ner,

att marken värma, behövs den mer.

Nu stoppar hösten, det täcke som

den vårens knoppar, vill bädda om.

Ja, nu har jag berättat färdigt om Hemmavan resan, men jag återkommer om en vecka, få se vad det blir då.

Trevlig helg önskar

Sonja

Välkommen till min blogg i dag, och förlåt att jag inte var på plats i lördags, som vanligt

jag vet inte om jag hann berätta för er att jag skulle på en resa till Hemavans fjällstation

och vara borta förra lördagen. Jag åkte nämligen på en bussresa anordnad av en man i för

samlingen = Missionskyrkan här i stan. Vi är en av församlingarna här i Norrland som för-

försöker stödja denna kristna Fjällstation, bl a genom att fara dit och bo och ligga några

dygn ibland. Så min man och jag anmälde oss till den resan. Som startade på fredag vid

lunchtid och var tillbaka söndag afton. En fantastisk härlig resa, och slrålande

sol hela tiden, det var också ungefär lika varmt där som här nere vid kusten, härligt !

    Första dagen var vi inte framme förren på aftonkvisten, så då var det gott med mat

och en stunds vila. På övre våningen fanns en vacker liten kyrksal dit vi var inbjuden för

att få veta lite om de aktiviteter som var aktuella, just den här tiden. Det fanns mycket

som erbjöds, som fjällvandringar mer eller mindre långa. Guidad svampplocknings möjlig-

heter. Eller att åka liften upp emot fjällen och ta med fika och vara där under dagen ock

sen gå ner i den inte alltför branta lutningen, alt. få åka liften ner också. Och efter denna 

information, blev det en kort andakt med önskan om en god natt till oss nykomna gäster.

    Och solen lyste klart också den andra dagens morgon, snabbt ner till frukosten, för att

göra i ordning  matsäck för dom som skulle ut på de olika aktiviteterna.  Min man valde

att plocka svamp, för att kombinera nytta med nöje. Han hade hört berättas om fina och

vida kantarell ställen, men det visade sig att det var ganska glest mellan svamparna, det

var nog många som varit där under sommaren. Men han och dom andra fick ju en frilufts-

dag i allafall, och det var ju vackert väder.

Jag som nyss opererat ett knä, var ju inte så

pigg på några promenader, så jag och ett par tre stycken till stannade kvar där på gården,

satt på altanen, och solade, fikade av smörgåsarna vi gjort på morgonen liksom dom som

skulle på utflyckt, och vi hade en trevlig samvaro där.

         På aftonen skulle det ju åter vara en samling uppe i den vackra kyrksalen, då sjöng

och spelade en flickkör för oss, dom var med i en ettårig bibelskolegrupp, som finns där på

gården, jag tror dom sa att dom var 22 st. från hela landet, både killar och tjejer. Dom har

en specell präst anställd, för det som kallas Bibelfjäll. Han berättade om detta och talade se-

dan över ämnet för denna helgen, som var ett är nödvändigt. Som blev mycket tänkvärt för

oss alla. Efter det hade jag blivit ombedd att läsa några av mina dikter, och medan jag satt

och tittade ut över fjälltopparna som gnistrade av den nedåtgående solen, blev jag bara så

tacksam att jag hade ögon att se med så jag bestämde mig att i all hast, göra en traveste-

ring på min sommardikt, "Tack att jag ögon fått att se, en solnedgång vid havet." Jag som

inte hade ens en penna  att  skriva ner mina fanstiska synintryck med, hälsades då plötsligt

välkommen upp på senen och läsa egna dikter, jag berättade då att jag var helt tagen av ut-

sikten över fjällen, och slog upp min sommar dikt som jag ville beskriva denna min fjäll upp-

levelse med hjälp av. Dikten blev så här...

SOLNEDGÅNG PÅ FJÄLLET

Tack att jag tillfälle fått att se,

en solnedgång över fjällen

Där solen brinner i orange

och och lyser över kvällen.

Och  rosa moln på blekblå sky,

som änglavingar far.

Och fjällens toppar som av stål

byggda för oändlighet.

Bjuder oss att skåda få,

en glimt av evighet...

Helt oförberedd läste jag den dikt som jag fick genom synen utav fjällen, i den vackra september kvällen.

nu slutar jag för i dag, och återkommer och berättar lite mera nästa lördag. Välkommen åter då!  Sonja.