Hej, ni kanske undrar var min blogg tog vägen i går, jo det var så att vår församling hade en fest dag,

en höst upptakt där Missionskyrkan, Metodist kyrkan och Babtisterna, firade sammanslagningen utav

våra församlingar som nu får namnet "GEMENSAM FRAMTID" och det blev en fantastisk dag med stort

utbud som Panelsamtal, många olika Seminarier, Workshop, Körsång, Barnkonferens, Festgudstjänst

och sist men inte minst en härlig gemenskap, med församlingsvänner från hela vårt stora distrikt som

är både Norr och Västerbotten. Så det blev en heldag, från kl. 9 på morgonen till efter kl.18 på kvällen.

Där förstår ni att min bloggork försvann...

Nu har jag bara tänkt skriva ett par dikter, börjar med en sommardikt bäst att passa på, jag tycker det

börjar vara oroväckande höstligt. Dikten heter...

S O M M A R Ä N G

Herre, Din församlings brokiga skara,

kan liknas vid en sommaräng.

Var och en med sin färg och sin form,

sin glädje och sin sorg.

Med olika gåvor och temperament

skapade Du oss.

Inga kopior eller plagiat,

nej variationsrik,

som den brokigaste sommaräng.

Var och en på sin plats i livet...

Dock är vi alla lika i ett,

till Din avbild skapade du oss.

Sen vill jag också skriva en dikt om älven, vi är ju så lycklig lottade att vi får bo så vi kan se dess olika

skiftningar, beroende på årstid eller väderlek, denna dikt heter...

SPEGLINGAR

Grön lyser älven

av björkarnas grönska,

och grön som gräset

på stranden.

Glittrar gör ytan,

som prismer i sol...

Björkarna krumbuktar sig,

i den rörliga älvsvatten spegeln.

Som om dom tänkte

se på oss...

se så vackra vi är !!

Och inte så stela, som ni tror.

Kanske björkarna tror

att spegelbilden är sann,

liksom vi tror på spegelbilden.

Vi glömmer så fort,  även vi

att  den viktigaste sidan

finns innuti.

Världen ligger liksom dubbel

inför mina ögon,

vad är rätt och vad är fel ?

Båda är rätt och inget är fel

bara fördubblat tack vare

vattenspegeln.

Ja detta får bli dagens sommarkvälls hälsning, nu har Augusti mörkret redan gjort sig synligt,

ja hösten är på väg, men den har ju också sin charm och glädje genom bär och frukter som den ger.

Allt gott vill jag önska till er, både lekamligt och andligt.  Välkommen nästa vecka hälsar Sonja !

Hej på er som kanske dyker upp, just för rubriken för dagen. Ja det skall komma en surströmmings visa, mot

slutet. Men i dag har jag fått lust att börja riktigt från första början, ja i skapelsens morgon...  I det första

kapittlet i bibeln som heter Första Mosebok står det.I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden

var öde och tom och Guds ande svävade över vattnet. Och Gud sade "Varde ljus" och Gud såg att ljuset var gott.

I vers 20, står det sedan Och Gud sade: "Må vattnet frambringa ett vimmel av levande varelser." Och i vers 21

står det. Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter

deras arter, likaså alla bevingade fåglar efter deras arter. Och Gud välsignade dem och sade: "Var fruktsamma

och föröka er, och uppfyll alla vattnet och haven. Må också fåglarna för öka sig på jorden." Och  det blev afton,

den fjärde dagen. Jag stannar där med bibelcitat, men jag ville gärna börja här just vid skapelsen, det är ju

som själva begynnelsen i dagens tema. Hade detta inte hänt hade det väl knappast funnits någon fisk att få.

Men den måste ju fångas också, och förberedas för saltning eller lagen för att bli till surströmming. Min syster

var gift med en fiskare, som var med och såg till att det fanna fisk att få, genom sitt nattarbete på havet, och

komm tillbaka på morgonkvisten... så här har jag formulerat det i en dikt som handlar om Norrbystrands fisket.

OM MORGONEN

Tidigt vaknar sommatljuden, fiskmårsflockars jubelskri,

Fiskebåtar styr mot stranden, nu är vilans tid förbi.

Nu skall strömmingsskötar tömmas, silverfisk i morgonljus,

fiskelyckan skall bedömmas, kvinnor kommer från vart hus.

Samling sen vid salteriet, här skall rensas rent och fort,

flinka händer river sliter, som om dom ej annat gjort.

PS. Jag var ochså där ibland som ung flicka, och fick pröva slitet DS.

Här skall fyllas kar och tunnor, saltströmming skall detta bli,

där vi står i strömmings kladdet, sur eller salt, vi struntar i.

När så sista fisken rensats, borttvättas vart strömmings fjäll,

När alla strömmimngslådor länsas, tänker man genast på hur det skall gå med fiskelt i kväll.

Ja då kanske vi fått en liten förberedelsetanke, på allt slit som gjorts av  fiskare och fiskarhustrur och burk-

makare med flera, innan höstens efterlängtade läckerhet kan läggas på faten. så hade jag ju lovat er en sur-

strömmings visa, tyvärr har jag inte hunnit men att skriva någon ny för i år. Så ni som känner igen den från

förra året, kanske redan har den på något blad där hemma. Om inte så skriver jag den om igen...

SURSTRÖMMINGS VISA  (Mel. Tu ralle ri Hurra)

En surströmmingsvisa, skall skrivas i dur

så ska de va,--- fast den är sur,

förgyller den hösten i fest, efter fest, då blir ju hösten bäst.

Då samlar man vänner, från fjärran och när

som alla förtjusta i surströmming är.

Så ska den va, då blir man gla...

Tu ralle ri HURRA !

Sen sitter vi nära, till bords med varann

trångt kan de va, men det går bra.

Och andas de kryddiga dofterna in,

de ökar aptiten min.

Med glädje och lust  rensar alla sin fisk,

fast fiskrensning brukar ju oftast va trist.

Nu går det bra, så ska det va.

Tu ralla ri, HURRA !

En stor tunnbröds,kaka, är lämplig att ta

på denna ska, potatisern va´

där ovan på lägger man lök också dill,

och surströmmingen därtill.

Ta sedan klämman, helt lungt till din munn

och känn på den ljuvliga doften en stunn...

Lyckans minut, väntan är slut

ta munnen full och njut !!

Med detta vill jag önska er både en skön och härlig helg i den goa värmen, som vi ju faktiskt fått ha några dar,

men nu hörs det ju ska bli kallare igen, men det gör ju ingenting för surströmming kan man ju njuta så väl inne

som ute. Jag kan också bjuda er välkommen till Patriks Erikssons stuga, i KÅGE på sommargudstjänst, söndagen den 19 aug. kl. 15, som dom brukar ha där varie sommar, ta i så fall med fikakorg och även en fällstol kan behövar om det kommer många.

Det brukar finnas skyltar. Allr gott och en välsignad helg, önskar jag er alla. Hälsningar Sonja.

Hej, och som vanligt är ni välkommna att följa med mej på en liten blogg utflykt. Som ni ser fortsätter jag på

naturtemat som i dag skall handla om vatten. Jag börjar direkt med en dikt som jag kallar...

SMAKEN AV BEGYNNELSEN

Vatten vårt livselexir, det viktigaste,

och mest omistbara, för oss människor.

Något vi skapats ur, i och till.

Fosterlivsvattnet, kroppsvätskan

havet och kallkällan, finns där inom oss...

Smaken av begynnelsen, ligger alltid kvar

följer oss genom livet, som en bitterljuv aning...

TIDIGTI LIVET

Tidigt i livet, fick jag lära känna havet

i dess väldiga storhet,

vidden och bredden och djupet,

omöjlig för en människa att mäta och förstå.

Det glittrade och drog, vackert och förföriskt,

men kunde också öppna sin väldiga famn

för att för alltid behålla den, som inte orkade

hålla sig uppe länge nog...

Vaknade ofta svettig, efter våta falldrömmar...

Ja, havet fanns inpå oss, jag sov till havets sång.

Växte upp omsluten av dess närhet, i blåaste blått

eller gråaste grått. speglande himmelens kupa.

Havet var en del av livet, en del av oss...

Jag läser med FÖRUNDRAN ur Stefav Edmans bok som har samma namn, där han skriver,  I dag vet forskarna att vinkeln mellan syreatomen och väteatomerna i vattenmolekylen H 2 O (jag måste skriva det så här eftersom det

inte finns någon liten tvåa att sätta under H och O) är ungefär 104 grader.  Just därför är vattnet genomskinligt.

Just därför kan det lösa och transportera flera ämnen än någon annan vätska, till exempel i människokroppens Venedig av blodkärl och celler. Därför kan oceanerna forma en jättelik termostat som reglerar klimatet på Jorden

och gör det livsvänligt. 104 grader-- det är vinkeln som gör vatten till universums mirakelmolekyl. Utan den geo-

metrin funnes inte livet, varken för amöban, tulpanen eller människan. Men varifrån kommer dessa "lagar",

alla de hemlighets fulla talen: ljusets hastighet,elektronens laddning, gravitationskonstanten?  Ingen vet.

Men, om bara en enda liten decimal i dem förändrades skulle det universium vi känner till inte vara möjligt.
     Här bultar vi --data ålderns surfare-- på samma port till det Outgrundliga som självaste Platon. Kanske finns

det en stor Tanke bakom allt ? En kärlekens ordnande kraft bakom evolutionen, det som nog bara skenbart är

kaos och slump ?
 En Gud med ansikte och intresse också för mig, lilla kryp på Vintergatan?  Det är en svindlande tanke, jovisst.

Ändå vill jag tro det, skriver Edman, och uppmanar oss glömm aldrig den Heliga vinkeln, 104 grader.

Detta är ju för stort för en vanlig Agust som jag, men jag tycker det är så fantastiskt att få dessa skapelsens

under beskrivit, i all sin fantastiska storhet. Och veta att Gud har omsorg om oss alla, och han som är vår

skapare och fader, lät sin son Jesus Kristus, ta våra synder på sig, genom sin död på korset för att vi som

tror på honom, inte skall förgås utan få evigt liv. Halleluja !!

Som vanligt blev det mera skrivit, än jag tänkt från början, ändå vill jag avsluta med en kort "Vattendikt"

Vårt behov av vatten, följer oss genom livet.

Som en törst, som en njutning av dess åsyn.

Som ett behov av rening, en möjlighet till dop

till nytt liv... Vatten, en Gudagåva.

Hej och tack för i dag, nu skall jag inte uppta er tid mera...  Kära hälsningar från Sonja !

P.S.Nästa gång tror jag att jag skriver en Surströmmings visa, det är ju den tiden. D.S

God morgon, eller god kväll om det är då Du tittar in på min blogg, och välkommen till mina tankar omkring vem

Gud är. Ja det svaret får man väl aldrig fullt ut, åtminstone här under jordelivet. Jag valde detta tema därför

att jag råkade se en gammal keltisk text om vem Gud är, som beskrev Gud i jag form så här...

Jag är vinden som andas på sjön,

jag är vågen på havet.

Jag är viskningen i lönen som rasslar,

jag är solens ljus.

Jag är månens och stjärnornas strålar,

jag är kraftrn i trädet som växer.

Jag är knoppen som slår ut i blomm,

Jag är rörelsen i laxen som simmar.

Jag är modet i vildsvinet som kämpar,

jag är snabbheten i hjorten som springer.

Jag är styrkan i oxen som drar plogen,

jag är storheten i den mäktiga eken.

Och jag är tankarna hos alla människor

som prisar min skönhet och nåd.

I samma bok som jag fann texten här ovanför, fanns också denna text:  

EN DOFT AV HELIGHET

Skaparens outgrundliga väsen kan ingen människa fatta. Men den gudomliga närvaron kan vi få uppleva inte

minst i naturen. I skönheten hos ett grässtrå och i vattenmolekylens intelegenta arkitektur. I trastens sång

och nattviolens doftspråk.  Vetenskapen kan förmedla detta, liksom poesin och jordnära andliga texter.

Gud är ljus och vind, hade jag som rubrik på de första texten jag hade med. Dessa två texter, har jag funnit i

den fantastiska boken som heter Förundran, skriven av Stefan Edman biolog och naturskildrare.

Men nu till en av mina egna dikter som passar in på rubrikens, Gud är vind, dikten heter: 

VEM HAR SETT VINDEN ?

Som vinden,

sakta rör vid min kind

så rör Du vid mitt hjärta.

Stilla, varsamt, svalkande

kan inte se Dej, men vet

som jag också vet vinden...

Som suset,

i trädens kronor

hör jag Din röst,

känner Din närhet.

Kan inte se Dej, men vet

liksom trädet vet vinden...

Som stormen,

får träden att böja

sina kronor mot marken,

så vill jag böja mig för Dig.

Känner din styrka,

vet att Du finns, som vinden...

Som stormen,

får havet att brusa

så skall sångerna brusa en gång

hos Dej GUD,

Då skall vi jublande, se Ditt ansikte

som vi nu kan se havet,

men ännu aldrig sett vinden...

Här en annan av mina dikter som finns lite vind i...

Solvind, solvind, solvind, blås...

blås undan allt unket, på jorden.

Blås in Din friskhet, i vatten och luft,

blås ren, den befläcksde jorden.

Solvind, solvind, solvind blås...

Blås in Guds ande, i världen...

GUD är ljus och inget mörker finns i honom, står det i en psalm,  och här vill jag ta med en av mina dikter på

samma tema, som heter...

SOLSKEN EFTER REGN

Som solsken efter regn, är Din omsorg Gud

Din värme läker såren, på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar, ser vi sol igen

tack vare gråa dagar, vi märker skillnaden.

Tack, för att Du åter, ljus till själen skänkt

Tack, för hoppets tankar, som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn, känns luften klar och ren

av Din kärleks skugga, ger solen återsken.

Ditt solljus, öppnade min blick

och en skymt av livets ljus, jag fick.

När tankarna blir stela, och själen torr av törst

Du ger oss livets vatten, och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd, som tvättar själens öppna sår.

Allt liv behöver värme, allt liv behöver regn

i trygghet kan vi lämna allt, i vår faders hägn.

Ja, tänk vilken underbar gåva vi fått av Gud, genom möjligheten att få lämna allt till honom. Han som sagt:

"Kasta era bekymmer på mej, så skall jag uppehålla dej".  Tack för i dag, hoppas att ni får en ljus och fin

fortsättning på helgen. Nästa vecka kommer det att bli lite tankar om vatten, hoppas ni blir törstiga !!

Välkommen då önskar jag, Sonja