Alla inlägg under februari 2012

Av Sonja - 25 februari 2012 09:31

Hej och välkommen med mej på bröllops fest, ja inte bokstavligen förstås men med några foton och "bilder"

genom min som jag hoppas, beskrivande text. Innan jag skriver vidare kanske jag borde be om ursäkt att

jag inte skrev något om att vi skulle vara borta förra helgen, men det känns ju inte så bra att s.a.s lämna

uppgifter om att huset är tomt. Det hörs ju vara många objudna gäster på hembesök, i våra trakter nu. Så

jag hoppas att ni förstår min tystnad, och under den veckan som gått har vi också haft 6 st. till i familjen

så det har inte varit så gott om tid för bloggande precis.  Men nu är jag på plats igen ...

   


Dom som gifte sig var vårat barnbarn Sara och hennes Mattias som vigdes i Lövånger Kyrka förra lördagen,

en underbart vacker brud med blommor inflätade i hennes långa mörka hår, och Mattias stilig i svart kostym

och vit skjorta, inte så vanligt för ungdommar i dag, men är man brudgumm så får man offra sig. Och deras

lilla dotter Alina var brudnäbb, så söt med en lång klänning i vinrött siden. Hon tyckte det var lite långtråkigt

där framme vid brudparet, så hon gick ner och satte sig ett par gånger hos tjocka släkten som satt där fram-

me i kyrkan. Hon är ju så söt och charmig så det förgyllde bara den fina och högtidliga cermonien som en vig-

selakt är. Ni som varit med mig länge på bloggen, har sett mig beskriva när hon föddes då vi fick telefon från

Sara som frågade om vi ville komma upp och se hennes nyfödda flicka, så vi var dom första som fick se under-

verket som ju varje barn är. Saras föräldrar var borta på en resa, och lillan kom lite överraskande tidigt.


Jag måste få berätta att...

hon är ett riktigt hockey fan. liksom sina föräldrar som också spelat hochey själva. Hon kan alla hockey spelarnas

namn utantill, och vet också vem som är vem på bilderna av laget. När vi hade födelsedags kalas i jan. när jag

fyllde år, ville hon att vi skulle få spela en hockymatch när vi kom in i rummet, det ska bara vara på lådsas sa

hon, när hon hörde att jag var lite rädd om det som stod på bordetn. Hon sa till sin mamma och till mormor att

stå klara med var sin klubba och puck, vi andra uppmanades att sätta oss för först ska man sjunga Nationals -

sången, och det gör jag sa hon. Så sjöng hon med allvarlig min och högtidlig röst, Du gammla Du fria du fjäll-

höga nord, och hela sången igenom, till jag vill leva jag vill dö, i Norden. Inte en bokstav fel, nu ska ni klappa

i händerna sa hon och den uppmaningen hade hon inte behövt komma med, för det skulle vi ha gjort spontant

efter denna uppvisning. Sen var det slut på den hockey matchen. Ja detta blev ju en annorlunda berättelse nu

mitt i bröllops yran, men jag fick så lust att berätta att hon är inte bara vacker utan också en jätteduktig tjej.


Så tillbaka till bröllopsfestligheterna igen...

Efter vigseln blev det bröllopsfest i Folketshus, där varje par och fam. möttes av en fotograf som uppmanade

oss att sätta oss i en soffa där intill och så blev vi fotograferade, och fick skriva i ett fotoalbum en lyckönskan

och där intill skulle sedan fotot sitta, som nyss tagits. Ett fiffigt sätt att få med alla gästerna med både namn

och bild. På varje bord låg också  en s.k engångs kamera, som vi uppmanades att använda under kvällen. Så

det blir många bilder att ta hand om för brudparet sen, men dom har ju hela livet framför sig att jobba med det.

Vi bjöds på en festlig bröllopsmåltid, som bestod av  Förrätt : Räkcocktail, Varmrätt: Västerbottensost gratinerad Fläskfile´med potatisgratäng. Därefter bröllopstårta och kaffe,det blev också många skål och hurradär emellan.

Under kvällen var det många trevliga och humoristiska berättelser om hur Sara och Mattias beskrivit varandra

för sina föräldrar, som tyckt att partnern varit för gammal respektive för ung. Men tyckte dom själva bara var

bra.Och dom har ju hållit ihop i några år nu, redan innan Sara friade och Mattias sa ja, Det var väl bra? Hurra!!

Det skrev jag i en av visorna jag gjort.Så dom har ju alla förutsättningar att få ett lyckligt liv tillsammans.

Under kvällen sjöng  jag och Saras mamma, våran dotter Lena den visan  som gick på melodin Tu Ralla ri ...

och vår andra dotter Anki sjöng med mej en visa på melodin, En gång jag seglar i hamn, vilkens text och mel-

odi jag tyckte passade bra, eftersom Brudgummens efternamn är Båtmästar. Jag hade förstås gjort om texten

så den stämde med brudparets situation och liv nu. Vi gav dom en båt i keramik ca.2 1/2 dm lång, med ett par

som håller om varandra och ett segel i blått med silvertrådar båten kan fyllas med vatten och en lampa som

lyser upp under ifrån mot seglet som då lyser i vackert blått silveskimmer.  Vi tyckte det passade "Båtmästa-

paret" som nu just börjat färden på äktenskapets hav.

Sen blev det dans där brudvalsen förstås var huvudatraktionen, med ett brudpar som dansade mun mot mun i

stort sett hela dansen, det blev förstås applåder och visslingar. Dansen avbröts ibland med olika kluriga lekar

och frågor och svar bl.a "Vem gör vad hemma"  Då brudparet sitter med ryggen mot varandra och har var sin

sko från varandra, en dam och en herr alltså, båda  var var väldigt samspelta dom hade inte uppe olika skor

någon gång, men nog tror jag att dom som satt ihop frågorna hade gjort det med tanke på att ge Sara fördel.

En eloge till Mattias som inte försökte sticka emellan med herrskon, när han ändå kunde haft chansen.

Så kom stora tårtkalaset igång, tårtorna var stod på en ställning där Saras tårta, = glutenfri stod högst upp

och sedan tårta för tårta alla vita med blommdekor sju åtta stycken på en böjd ställning längre och längre ner,

dekorativt och praktiskt. Poppig sång och musik, och trevlig samvaro vid och mellan de olika borden.

Därefter tog Saras flickkompisar vid, dom hade givit henne en upp gift vid möhippan att skriva en kärleksdikt

till Mattias, den skrev hon på natten när dom hade möhippan, och nu fick hon till uppgift att läsa upp denna för

honom, som nu plaserats på en stol framför henne. Det kändes högtidligt och fint, och det utbröt ett nytt puss-

kalas, som följdes av en rungande applåd.

Vi som hade barnbarn med oss stannade tills framemot  halv elva tiden, mormor Lena hade farit med brudnäbben till Burträsk en stund tidigare, och flera andra barnfamiljer bröt upp vid den tiden. Men kalsaset fortsatte tills långt in på natten.  Hörde att brudparet inte kom hem förren kvart över fyra på morgonen, mycket därför att dom inte

ville fara och lämna några av gästerna kvar i väntan på taxi, som hade svårt att ta sig fram i snöyran och på

olpogade vägar denna stormiga februari natt, som hader gått över till den 19/2 2012, då festen var över, men livet

har ju just nu börjat som äkta par för Sara och Mattias Båtmästar.

Till sist ett kort citat på  några rader från en av visorna jag skrev,  Mel: En gång jag seglat i hamn:

Nu Båtmästarn har seglat i hamn

och Sara har funnit en famn,

där hon vill leva trygg i Mattias namn.

Så vill jag sluta med att önska Er all lycka på livets väg tillsammans.  Kram från mormor Sonja !


P:S: Ni som följer mej på "vanliga" bloggen, får en fortsättning på "Gud i vardagen" om bilar, som just nu är temat.

Det blir väl någon dag mitt på veckan, som jag kommer och berättar om när min lilla Fiat skar ihop. Hej till dess !




Av Sonja - 11 februari 2012 09:34

Välkommen till fortsättningen på berättelsen om resan till och från Småland, när jag trosvisst bett Herren om

att vi skulle få köra på snöfria vägar i sextio mil, en väg, trots att det snöade för fullt. Vi, jag och min gideonit-

syster var kallade till en konferens och hade inte tillgång till någon annan bil än en som bara hade sommardäck.

Vi kom ju lyckligt och väl fram till Urserum som platsen där vi skulle vara, heter. Välkommen att följa med oss

på hemresan. På kvällen före hemresan kom min reskamrat tillika god chaufför, och viskade till mej, börja be

för hemresan, snöfallet skall öka till i morgon hade hon hört på väderleksraporten. Tack detsamma sa jag då till

henne, men hon bara log och gickt tillbaka till sin plats. Vi var plaserade i olika grupper och sågs inte mera den

dagen. Efter frukosten var det hemresedags, när vi kom ut var rosenbuskarna som fortfarande blommade helt

över snöade, och åkrar och ängar där omkring var också övertäckta med snö. Så det var ingen tvekan om att det

hade snöat rikligt under natten. Men det var ganska milt, så på dom stora vägarna var det i stort sett bart.

Men då vi hade kört en 20 - 25 mil, började det se ut att snöandet skulle tillta och blev hotfullt mörkt ut på himmelen, och vi hörde på radions väderleks raport att snöandet tilltog.

Våra mobiltelefoner började att gå varma från oroliga anhöriga, som undrade hur det gick för oss med våra sommardäck i snövädret. Vi kunde berätta att det hittils inte varit någon snö på vägarna där vi kört.

När min man ringde och hade samma fråga som dom andra, såg jag upp mot den mycket mörkgrå himmelen och

tänkte ska jag måsta säja, "nu är det nog kört". Men det sa jag inte, utan berättade att det visserligen såg mörkt

ut just nu, men tilla det kan väl inte vara någon svårighet för Herren att blås bort ett ovädersmoln, när vi bett om

att slippa snö på vägarna vi skall färdas på, och han vet ju om vägarna och att vi bara har sommardäck på bilen.

Efter samtalet knäppte jag mina händer och bad högt, så att min vän vid ratten skulle höra. Tack gode Gud att du inte bara kan stilla stormar, utan också kan öka den när det kan behövas. Tack för att vi tryggt skall kunna fort -

sätta vår resa med ditt beskydd. Så åter gick jag till det korsord som jag höll på med innan. Efter en stund frågade min vän som körde bilen, har du hört något på väderleksrapporten om att det skulle bli storm. Nej sa jag, men jag bad ju nyss att Gud skulle blåsa bort snömolnet framför oss och det kanske behövs storm till det, så det är väl

därför det börjat blåsa.                                                   
                     Då sa hon att det blev så jobbigt för henne att kunna hålla bilen på vägen, så hon behövde

vila armarna en stund. Just då, såg jag en skylt på Kaffe, där intill så vi bestämde att stanna där och ta lunch.

Min väninna gnuggade sina onda armar under tiden vi åt, så jag fick riktigt samvetskval över min bön om storm.

Men det var nog enda chansen för oss att slippa snön. När vi kom ut var det lungt och stilla med blå himmel och sol.

Vi fortsatte vår väg norröver, och slapp snöfall resten av vägen, men såg snötäckta marker runt omkring oss. Detta

var ju i början på oktober så det var ovanligt med så mycke snö, åtminston i Smålands trakten. Det började vara

lite skymmning när vi närmade oss Valbo, där jag skulle stanna. När vi skulle skiljas kände hon sig orolig över hur

det skulle bli med vädret för henne nu då inte jag följde med, men vi kom överrens om att detta jui nte berodde

på mej, utan på honom som lovat oss, att be om vad ni vill och tro att ni skall få det, då blir det så. Jag lovade att fortsätta be för henne, till hon ringde och var hemma. Det gjorde hon efter ett par timmar hon hade fått färdas på snöfria vägar ända fram till sommarstugan, där hon skulle lämna sin sommarbil som vi  varit ute och färdats med.

Slutet gott allting gott. Tack gode Gud för beskydd !

Ja detta var väl ett fint bevis på att Gud hör bön, och har omsorg om oss i vardagen. Tack för i dag, från  Sonja.




Av Sonja - 3 februari 2012 10:01

God Morgon trots denna isande februari kyla, som drabbat oss i dag. Hörde på Tv. att det var köldrekord på flera

ställen upp över norra norrland 42,4 gr. Som barn var jag och mina föräldrar upp till Doritea en jul och hälsade på min

bror som var lärare där uppe. Vi åkte en buss som som kördes på gengas, i Fredrika kom ett gäng militärer in och

slängde sig vårdslöst ner på bakerska bänken, och spräckte ett varmvatten rör så golvet blev alldeles blött och det

blev ånga i bussen så vi uppmanades att gå ut, i fall att det var gengas som fyllde bussen. Vi rusade alla ut i snön

jag som hade luddar på fötterna blev förstoss iskall, och det visade sig att där var det också 42 grader kallt. Min

mamma kräktes av pur förskräckelse tror jag. Men det visade sig att allt var o.k med Gengas agregatet så att vi

kunde fortsätta färden. De var inte min mening att berätta om detta i dag men då jag fick höra om köldrekord så

kom jag ihåg det.  Nu hade jag planer på att skriva några "kalla vinterdikter" efter som jag tyckte att det var så passande, och spara med att berätta om hemresan från Småland till nästa gång. Vi var ju några dagar där, så det 

kan ju passa med ett litet uppehåll ?                                                  

                              Så till dikterna...


VINTERKYLA

Förstelnat har naturens puls,

som statyer av stål,står träden.

Husen knäpper,

av kölden i knutarna

som i dödsryckningsdarr.

Skorstensröken pekar

förstelnad mot skyn.

Men på fönstrets kalla yta

målar kung Bore i vitt,

ett underbart mönster av

stjärnor, fjädrar och strån,

isande vackert i solen.

Konstnären, en mästare...



VINTERTRÄD

Mitt i snön stod jag plötsligt,

under ett Sidensvansblommande träd.

Fyllt av svirrande, surrande, sommarljud

som av tusentals hungriga jättebin.

Innesluten i upplevelsen,

stod jag där, förundrad, lycklig...

Kontrasten sommarljud, vinterkyla

uppfyllde mig ...


Så med ens,

lyfte blomsterprakten,

försvann...

Som en stormvind,

ljöd hundratals vingars ljud

ovanför mitt huvud.

Så tystnad...

Mitt ansikte mot skyn,

violett morgonljus.

I mitt sinne...

en klar förnimmelse av vår,

fast vintern slår köldrekord.


 


VINTERNATTSRAPSODI

Högt över skogens

frusna toppar,  

har vintergatan byggt bro.

Glimmande stjärnors

skälvande ljus,

på oändlighetens hav...                                      


Norrskenets ljuskaskader,

vecklar fräsande ut

hela sitt spektrum

av flammande färger,

över himlavalvets

isgröna kupa.

Färggranna istungor

slickar lystet vinterhimlen,

törstande efter

flämtande stjärnors frost,

i vinternatten.

Månens frusna silver fat,

försilvrar nuet...


Innan jag slutar mitt "kyliga" skrivande för i dag, vill jag berätta för er som ev.gillar detta med kyla så finns det

en vak gjord i Skellefteälven nedanför brinken, för hugade vinterbadare. Såg en tuff tjej på Tv. som provade hon

sa att det var inte så kallt som man kunde tro. Men jag känner då inte för att prova, men om du funderar så vet

du var möjligheten finns, men spara det till en mindre iskall dag än i dag.   Hälsningar från en frusen Sonja !








Presentation

Omröstning

Vem är du som besöker min blogg?
 Allmänt intresserad av diktläsning
 Kristen diktläsare.
 Bekant
 Familj
 Övrigt

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards