Hej och välkommen till en stunds bloggläsning i sällskap med mej med naturens under som tema. Har ni liksom jag

lagt märke till att det har varit ovanligt lite insekter i vår och sommar, myggor till ex. har vi knappt sett eller känt av i vår det kan ju kännas skönt förstås, antagligen beror det väl på att det har varit så lite regn åtminstone i våra trakter men det är nog därför som det finns så dåligt om bär t. ex. blåbär och lingon verkar ju också bli dåligt i år. Ja allt hör ihop och har en uppgift i Guds skapelse, så är det. I dag har jag tänkt skriva om fjärilar, som det har varit ovanligt gott om här, särskilt Nässelfjärilar och dom vackra Påfågelsöga, har flera gånger kommit in i huset genom den öppna dörren som vi oftast haft på glänt nu i värmen, och som jag haft bekymmer att få ut igen eftersom att jag vet att dom har mycket att göra den korta tid de lever. Dom fladdrar över ängarna och gör naturen ännu vackrare som flygande blommor förgyller dom naturen.Men vad är dom för ena filurer, såg jag någon i en tidning som undrade, det var det som fick mej att vilja skriva lite om detta. 

Alla fjärilar börjar sitt liv som ägg, vissa honor lägger flera hundra åt gången, vid eller på den växt som larven skall födas upp av. Larven är mycket matfrisk och måste därför ömsa skinn flera gånger, precis som ormar. när den vuxit färdigt blir den till en s.k puppa. Detta vet vi ju om egentligen alla som har gått i skolan, men hur många har sett den där prossesen på nära håll ? 

Det fick jag faktiskt tillfälle till tack vare vår yngsta dotter som alltid sen "barnsben" varit intresserad av djur, jag fick ofta smådjur som maskar och skalbaggar o. dyl. som morsdags precenter av henne.

Nu hade hon sitt första sommarlov och skulle få fara på en lägervecka då kom hon med en glasburk med några hål gjorda på locket och bad mig ta hand om fjärilslarven som hon hade i burken tillsammans med några kvistar och blad från den buske där hon funnit larven. Och bad mig plocka nya varje dag, jag var mycket skeptisk på att detta skulle fungera men lovade göra mitt bästa, efter ett par tre dagar var det nästan helt rent på blad, så jag kunde se bra ner till botten då såg jag till min förskräckelse larvens huvud ligga en bra bit från kroppen som nu börjat se helt förtork- ad och stel ut och dom smala larvbenen låg kringspridda i burken.

Min första tanke var att slänga allt i soporna, men så tyckte jag det var lika bra att hon fick se med egna ögon hur det hade gått med hennes fjärils expirement. Men hon var fullt nöjd när hon kom hem och såg vad som hänt, och tyckte förstås att jag var dum som inte fattade någonting ? !! Det var varken första eller sista gången jag fick höra detta i olika sammanhang, som det väl är mödrars uppgift att få höra, och tåla. Därefter ställde hon ut glas-

burken i ett kallföråd som vi hade, och efter någon tid kom hon lyckligt springande och visade att där i burken fanns

nu en liten fjäril, det var en Blåvinge, vi  tog nu burken och gick ut med den på balkongen och hon lyfte högtidligt på

locket svängde på burken och sa flyg lilla fjäril flyg, och den fladdrade iväg ut i friheten. Vi tyckte båda sedan att det var synd att vi inte fått se när den tog sig ut ur puppan, men jag läste för ett tag sedan om en man, som fann en ko-

kong där en fjäril som precis hade på börjat den mödosamma kampen för att göra sig fri.Han såg på detta naturens drama i flera timmar, men så hände det ingenting på ett långt tag, det verkade som om fjärliens krafter tagit slut.

så mannen hämtade en liten sax han ville gärna hjälpa fjärilen ut den sista biten, och klippte försiktigt upp den sista

biten. Nu kunde den enkelt frigöra sig. Men dess kropp var svullen och vingarna var små och skrumpna. Mannen väntad och väntade på att få se vingarna bli större, så att de kunde bära kroppen vid flykten. Men ingenting skedde,

fjärilen fortsatte att bara kravla omkring. Mannen hade inte förstått att kampen i kokongen var nödvändig, för att fjärilens vingar skulle växa och bli starka,  så att dom skulle kunna bära när den blev fri för att flyga.

Ibland önskar vi att Gud skulle låta oss gå igenom livet utan svårigheter. Men ett liv utan kamp skulle göra oss handikappade. Vi skulle aldrig bli så starka som vi kunde bli. Och vi skulle aldrig kunna flyga, men det skall vår själ

kunna få göra för oss som tror...                                            Så en liten fjärilsdikt som jag skrivit som heter...

BÖNESUCK

Inte ens en vind, så svag så svag,

som från en fladdrande fjäril en sommardag.

Behövs för att sända, vår bön till Gud,

han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord

sänder mot höjden, bevingade ord.

Bönens mål, Gudeskärlek var

i kärlek ger han och sitt svar.

Kan hända, vi inte ens förstår

när vi bönesvaret får.

Men Gud har, på sitt suveräna sätt

kunnat vända allting rätt.

P.S Vill bara nämna några ytterliga fakta om Fjärilar det är en insektgrupp som funnits på jorden i minst  200 miljoner år, så därför har det blivit så många olika arter ca. 150000 st. Många fjärilar flyttar på hösten som fåglarna till varmare trakter, nästa sommar är det barn eller barnbarn som kommer tillbaka hit. Vissa arter övervintrar också på gamla vinder eller varma gömställen som de söker dig in i. När dom kommer ut på våren är deras viktigaste uppgift att föröka sig. Dom flesta fjärilar har en sugsnabel som de suger upp näktar från blommorna med. När dom flyger från blomma till blomma så pollinerar de ju också växterna. Bland de mindre fjärilsarterna finns faktiskt ock-

så honor som inte har några vingar så dom får sitta där dom kläkts och bara vänta på en hane. Vilket bedrövligt liv.

Detta sista var min kommentar.  Till sist önskar jag en skön helg, visst är det nästan skönt att det är mulet i dag?

Tänk att vi fått ha en så solig och varm sommar att det nästan blivit för mycket av det goda,  hälsningar Sonja !

Kära vänner, i dag känner jag inte för att hälsa er med Godmorgon eller dylikt, efter det som hänt i Norge i går och

som vi fått veta mer om i natt, då känner man sig bara som i chock även om man bor i Sverige. Detta kan förstås

också hända i vårt land, men nu är det sorg och medlidande med alla drabbade familjer som haft barnen på lägret ut

på Uthö, och fått dom dödade eller skadade och förstås chockade i den dramatiska situation, som dom hamnade i

tack vare en fanatisk och hatisk person, som ogillade det öppna och demokratiska system som våra länder står för.

Fruktansvärt att man kan bli så hänsyns lös, och det bombdåd som skedde mitt i Oslo kunde ju också ha dödat och skadat många flera, men ändå ser det ju ut som i ett krigshärgat område, vilket arbete och vilka kostnader bara att återställa dessa byggnader. Ja man förskräcks och häpnar över denna illgärningsman. Men det är ju bra att han blivit häktad och också erkänt brotten. Hoppas att han får det hårdaste straffet som det finns möjlighet att döma till.

    Nu får vi Be och tänka på de svårt drabbade familjerna i Norge, och även på alla politiker och andra grupper inom

landet t. ex. poliser som har fått ett svårt och även mycket tungt arbete att ta hand om. Det jag känner nu är en

stor tomhet, och en stor sorg, trots att jag är kristen tycker jag inte att jag kan finna något ord som kan ge tröst.

Men Jesus säger: "Kasta era bekymmer på mej så skall jag uppehålla dej".  Och det kan nog behövas en sådan här dag. Slutar med ett varmt deltagande i sorgen, och katastrofen i övriigt. Allt gott i gramtiden tiil er i Norge !!

Jag återkommer nästa lördag och hoppas då kunna fortsätta mina tankar omkring Guds förunderliga natur.  Sonja.

Hej och välkommen denna lördagsmorgon, när regnet står som spön i backen som man brukar säga. Man kan ju tycka att det är synd att det regnar just när det är helg, men allt liv beböver vatten så också marken i dag, för blommornas och bärens nybildade frukter skall få växa till, det är nog i senaste laget för dom tidiga bärsorterna tyvärr. Men för att

det skall bli bär och blomm så behövs ju pollineringen först. Och dom viktigaste i den vägen är förstås bina. Så det

är dessa jag vill skriva lite om i dag, och vad dom betyder i tillväxt kedjan.

Jag läser i en av mina viktiga "husorgan" Bina i sverige lever i "gröna öknar" är läkemedels beroende och dör i onormalt stor mängd. Ett utarmat landskap med enahanda odlingar av gräsvall och vete innebär svält för bina, utgör ett slags gröna öknar för dem. Ändåverkar biåret 2011 kunna vara början på något nytt och bättre, där både bin och biodlare ser framtiden med tillförsikt. Det är normalt att tolv procent av bina dör under vintern, men 2009 - 2010 har 25 procent dött. Det är översatt till kor, som om var fjärde ko skulle ligga död i hagen. Så då förstår man att det är inte bra, säger Jackis Lannek på jordbruksverket.

I tidningen som jag läser är det pastor Mauritz Pettersson i Missionskyrkan i Loo utanför Alingsås som berättar,

för mej som är med i Missionskyrkan här i stan, där vi har haft en kvinnlig Missionsföreståndare från just Loo

blir det ju särskilt intresannt att läsa vidare. Han berättar att efter många år som hobbybiodlare har han blivit

alergisk, men fortsätter ändå, att sluta med bin är inget alternativ för honom, det är ett sätta leva med naturen säger han. Det viktigaste för mej är att bina pollinerar. Honungen är en bonus. = Två varvs flygtur runt jorden för

att pollinera tre och en halv mljoner blommor. Det är en honungsburk, det! Det finns färre och färre insekter som

som pollinerar växter. Som biodlare kan vi bidra till mera och finare blåbär, godare äpplen, jordgubbar till midsom-

mar och härliga blommor. I snitt äter människan 75 procent livsmedel som är beroenda av pollinering. Honungsbina

är de huvudsakliga pollinatörerna, konstaterar Jakki Lannek. Natt fjärilen är också en viktig pollinatör, men den spelar också en viktig roll i näringskedjan som viktig födokälla för många fåglar och fladdermöss.

"Honung är en bisak" hävdar somliga vitsigt. Men faktum är att klimataspekten kan vara en förklaring till att fler

fått upp ögonen för att bina är livsviktiga, för oss.  Albert Einstein tillskrivs uttalandet att om bina dör, dör människosläktet ut inom fyra år, därför att grödan inte befruktas. Så vi får sluta irritera oss på olika flygfän som

stör oss ibland, utan dom skulle vi inte överleva.

 Tyvärr verkar det inte bli något vidare "bärår" det har tydligen varit aldelse för torrt för det, där fick vi alla sol-

dyrkande nordbor, som helst inte vill att det skall vara några regnväders dagar som i dag t. ex. särskilt när det

är lördag. Men det är i alla fall bra för växtligheten så det får vi väl glädja oss åt. Läser en "bärrapport" som talar om,

Att det inte blir några dignande mängder av blåbär t. ex. i våra trakter. Bästa chanserna finns att fylla korgar och mage i Svealandsskogarna, Norrland och Götaland får bara hälften av det normala, berättar tidningen efter en undersökning av SLU. I närheten av kusterna skriver tidningen kan det vara rätt bra tillgång på bär, så det kanske inte blir så dåligt i våra trakter, ja man får väl ta hinken och gå ut och kolla. Hur som helst har jag tänkt sluta med

en blåbärsdikt från mina barndommsminnen.

BLÅBÄRA

Aldri ä väl blåbära,

så blåbärsblå, å så blåans go

nu för tin´som däm va då ?

När man hadd nappe, å fyllt

te först muggen sin å så,

fick man spring  hem å

blåbära neri kallmjölka slå,

strö på sockre å bara, njut !!

Hoppas vi får njuta av några muggar blåbär i sommar också, om dom inte är lika "blåans" go nu för tiden torde

väl bero på att både lukt och smaksinnet avtar med åren, men  gott smakar det ju ändå. Och nu har vi fått lite

tankar på, vilka vi har att tacka för att dom finns, sommarflygfäna som ofta känns störande. Men först och främst

Skaparen, som sett till att allt i naturen har en uppgift och behöver få fungera normalt. Allt detta tillgodo för oss

människor. Tacka Herren ty han är god, hans nåd varar evigt, tack och lov säger jag Sonja och önskar er god helg!!

God morgon äntligen har vi fått lite regn, man blir riktigt glad när man vaknar och

ser att det är blött på gatan utanför. Marken har länge längtat efter regn om inte

alla bär skall torka bort i skogen så behövs det mycke mera också.

Men det verkar ju ska regna till veckan så det får vi vara glada för. Liksom vi har varit glada att det varit soligt i veckan som gått,  då har vi haft släktträff, födelsedagskalas och "Garden Party" här hos oss, ca. 100 personer tillsammans har varit här på besök till större eller mindre fester. Det har varit jobbigt men framför allt väldigt trevligt. Men nu går vi in i en lugnare period, räknar vi med i allafall. Det kan vi behöva, nog om detta nu.

I dag har jag tänkt skriva några dikter från min diktbok som heter Evighetsfrö det

var mitt första dikthäfte med kristen text, som bara flödade ur min penna när jag skrev ner texterna för hand. Det blev ca. 30 dikter som kom, inom bara någon veckas tid. När jag sedan satt samman texterna och bestämde mig för att göra ett dikthäfte av dom, ville jag kalla det för "Evighetsfrön" eftersom många texter just handlade om det. Men jagt yckte också att det kändes lite för stort s.a.s för

en amatör att använd, och då bestämda jag mig att fråga Gud i bön, som jag ofta

gör om jag kunde ta detta stora ord, jag en liten amatör, på min första diktbok?

Med kristen text i alla tall. Jag bad om ett svar under natten, och fick också en tydlig dröm som tydde på dettta, och ännu tydligare blev svaret när jag just hade

vaknat och satte på radion, så tonade det fram en sång som jag aldrig hört förut, texten var så här "Du vet väl om att med det frö du sår, av samma slag får du igen

om du sår med Guds kärlek, så kom ihåg du får kärlek igen"  Då stängde jag igen

radion och tackade Gud för två tydliga bönesvar.  Och nu kommer några dikter...

från detta dikthäftet  "EVIGHETSFRÖN"

LIVET

Livet, en skimrande droppe, en pärla.

Glittrar i glädje, men mognar i sorg.

Grumlas och fläckas, på frestarens torg.

Livet en droppe, att älska och vårda,

med kärlekens ögon, skön att beskåda.

Men skör, är vår enda droppe av tid.

När livsdroppen brister, skall människan dö,

då uppenbaras vårt evighets frö.

Evighetsgåvan, Gud gav till vårt liv,

Med hisnande framtids perspektiv !

MÄNNISKAN

Människan är som ett landskap, en gränslinje

mellan nutid och evighet, rymmer både och.

Vårt yttre hör nutiden till, vårt indre gömmer

på evighetens skimmrande pärla.

Guds gåva till oss alla.

Vårt synliga jag, det blomstrar vissnar och förgår,

men evighet består...

Du människa, som bär på evighetens frö,

har du någonsinn, bearbetat din indre trädgård ?

Givit det näring att leva av,

gett ditt evighets frö, möjlighet att gro

berika ditt liv, öka ditt hopp

ge dej liv, evigt liv !

Allt som vi ser, är förgänglighet

det osynliga det är av evighet.

ANDAKTSRO

Det finns en ton av poesi, som Gud har givit oss,

i stilla stunder öppnas vi, hör tonen inom oss.

I andakts ro och bönestund, vi längtar närhet Gud,

vid syskonring och nattvardsbord, vi anar kärleks bud.

Jag bar sorgen, men du gav din kärlekston till me,

själens mörker fyllde du, med kärleksljus från dej.

Andefylld i hemlig bön, bärs jag av din kraft,

stundens stillhet högtid bär, med Gud jag möte haft...

Så slutar jag för i dag, gå ut i Guds sköna natur och sitt i skuggan och njut av allt

vackert och skönt som sommaren bjuder på, inte bara att se utan också att smaka

på, färskpotatis t. ex. och jordgubbarna har ju också börjat mogna. Det står i Bibeln smaka och se att Gud är god, jag har alltid tyckt att detta smaka har verkat

konstigt, men just nu förstår jag det fullt ut. Ha en skön helg

önskar Sonja.