Välkommen till en lite tidig Nyårshälsning, jag har inte möjlighet att skriva i morgon och jag tror att det också kan vara så för många av er, att ni har mera tid i dag än i morgon, och för dom som tittar in då finns ju texten där redan.

Innan jag skriver mera, vill jag tacka för alla uppmuntrande kommentarer jag

har fått under året som gått, det känns även trevligt att mina dikter får komma till användning i andra sammanhang. Och om ni vill använda er av dagens texter

så har ni lov till det, även om årets nyårsdikt inte är så munter, eftersom den ju skall spegla det år som gått.    Så här lyder dikten för år 2009

                                  -  

NYTT ÅR !

Ring det nya året in, ring det gammla ut

ännu ett år har nått sitt slut.

Jag ser dessa båda i tanken min,

det gamla som gick, det nya som kom in.

Året det gamla, så böjd och så grå

tänk bara ett år, och har åldrats så ?

Ekonomierna har ju rasat, runt om i värden,

så vi fått sakta in stegen, på välfärds vägen.

Det år som har gått, har gått alltför fort

det är så mycket, som vi borde ha gjort.

Nu ger livet oss chansen på nytt,

ännu ett år till vår jord har grytt.

Må vi nu på chanserna, ta vara

inte låta tiden, gå ifrån oss bara.

Vårda vår jord, med varsamma händer

Kämpa för fred, mellan raser och länder.

Så kanske detta året, när det är slut

ser mindre slitet, och tilltufsat ut.

Nu när ett nytt år, på tröskeln står

vill jag önska Er alla, ett riktigt

GOTT NYTT ÅR !

Men jag tror nog att "Svensson"  gladeligen firar sitt nyår som förr...

"SVENSSONS NYÅR"

Nu ska vi fira, det nya året

med skumpa i glasen, och glitter i håret.

Nu ska här firas, med buller och bång

bomber, raketer, och skränig sång.

När"Svensson" har druckit, vågar han sjunga

glädje på flaska, har lossat hans tunga.

Yr uti hatten, mot nytt år han går

i vit vintersnö, lämnar han sina spår.

Medan häxpipor tjuter, och smällarna smälla

medan fåglarna flyr, och hundarna gnälla.

Så till en mera seriös dikt om det nya året, som jag hittat i en av de småböcker som heter Alltid älskad, det är i nr. 4 detta står.

Det Nya Året

Jag är det nya året.

Jag är en blank, oförstörd sida

i din livets bok.

Jag är din nästa möjlighet i konsten att leva.

Jag är ditt tillfälle att praktisera vad du har

lärt dig om livet under de senaste 12 månaderna.

Allt du sökte utan att finna finns dolt i mig,

och väntar på att du ska leta efter det,

med större beslutsamhet.

Allt det du försökte göra utan att lyckas,

är mitt att ge dig när du har färre

motstridiga önskemål.

Allt du drömde om men inte vågade göra,

allt du hoppades men inte nådde,

all tro du önskade att du hade

men inte riktigt kände...

Allt detta slumrar lätt i mig och väntar bara

på att väckas av din vilja.

Jag är din chans att förnya ditt förbund med

Honom som säger "Se, jag gör allting nytt"

Jag är det Nya Året.

Så vill jag sluta med några rader av C S Lewis som skriver så här om sin tro,

Jag tror på Gud på samma sätt som på den uppgående solen; inte för att jag ser den, utan för att jag genom den kan se allt annat.

Detta är också min syn på Gud och på livet, Gott Nytt År önskar jag Er, Sonja

Hej och välkommen i julbrådskan, jag har inte ens tittat på bloggsidan  sen förra

veckan och då kollade jag av kommentarerna som jag inte gjort på ett bra tag, jag får be om ursäkt för detta till er som skrivit. Det är många som skriver och

frågar om att få använda någon av dikterna, men nog är det bra om ni hör av er 

och berättar till vad dom skall användas, jag vill ju att det skall vara seriöst, 

men det är ju bra om dom kan vara till nytta också. Nu till den första dikten...

ÄNGLABUD

Luften fylld av ljus, av toner

under himlakupan blå,

herdarna dom blev förskräkta

får och hundar likaså.

Men dom hörde änglasångens

vackra toner ljuva ord,

om stor glädje, om Guds gåva

och ett bud om frid på jord.

Änglasång, för enkla herdar

ofta mötta av förakt,

dom var inte folkbokförda

inte värd att betala skatt.

Dit blev änglaskaror sända

av en Gud som ser så stort,

ja dom minsta blev dom första

som fick veta vad Gud gjort.

Undrens Gud, den kärleksfulle

till dom minsta ville gå,

visste att dom skulle lyssna

och att dom skulle förstå.

När dom nu fick veta vägen

var dom redo till att gå...

för att se guds son som föddes

i ett stall på hö och strå. 

2000 ÅR DÄREFTER 

Mer än 2000 år därefter

förundrade vi står,

och gläds åt julbudskapet

som genom tiden går.

Vid krubban, skall vi alla

bli stående en dag ,

till ett personligt möte

vi kallas Du och jag.

Till honom vi i ödmjukhet

vårt hjärta lämna får.

Som vise männen

ändra väg,

när vi från mötet går.

Över 2000 år,

sen undret skett,

vi väntar åter Gud.

Vi väntar sonens återkomst

och änglakörers ljud.

Allt mera närmar sig de dar,

då allting sin fullbordan har

då skall Guds son. på nytt igen

nedstiga ifrån himmelen. 

Med detta vill jag önska er en Välsignad  och God Jul, jag kommer igen och skriver någon nyårs dikt, när det börjar vara dags för detta. Allt gott önskar

Sonja.

Hej mitt vinterland nu är du här, nu biter frosten i min kind, ty kall är kvällen...

det är väl en visa som i stort sett alla kan stämma in i nu, när det snöat runt om i

hela landet. Och det är väl dom flesta glada över så här i juletid. Ett undantag är

kanske den som har mycket snöskottning att sköta. Kanske även dom som skall köra många mil i vinterväglag, men nu verkar det ju bli kallföre och då är ju risk-

erna för olyckor betydligt mindre. Och vi har ju möjlighet att be om beskydd för

dom som vi vet färdas på vägarna. Det har vi redan börjat göra för vår dotter och hennes familj, 6 personer, som skall köra hit upp från Gävle trakten. Det

skall bli roligt att ha barn här i huset, när det är jul. Vår dotter från Burträsk med

make kommer också hit på julafton, så vi blir 10 st här. Det syns på julklappshög-

arna här som nu är redo att möta tomten.  Jag läste om några barn som fick frågan,varför vi firar jul då svarade en pojke, "det måste väl finnas någon dag då tomtarna får något att göra också". Ja så kan man kanske tänka, om man inte vet om den rätta anledningen. Och tyvärr är det nog många i vår tid som inte tänker eller ens vet detta. Tänk att inte veta om eller tro på den största gåvan som Gud givit till världen, den varifrån vi har vår tideräkning. Hur många vet och tänker på det?  Jag tänker skriva en dikt i dag, som just handlar om just detta, en tid då man fick färdas på annat sätt, än det som jag nämt om här ovan, dikten heter...

SÄLLSAMMA TANKE

Nog är det sällsamt att tänka på, att för över tvåtusen år sedan då,

tiden så här strax före jul, Gick josef och Maria mot det skjul.

Som skulle bli Guds sons första hem, ett härbärge för frälsaren.

Josef och Maria gick mot Betlehem, för påbudet om den första skattskrivningen.

Maria var nog både trött och matt, av att hon måste färdas både dag och natt.

När dom inget husrum kunde få, vad tänkte månne Josef då ?

Undrar vad Maria i sitt hjärta kände, när det där med barnet hände ?

Änglabebådad som barnet var, med den Helige Ande som dess far.

Han som har makt över himmel och jord,

kunde väl ha hjälpt dom med säng och bord.

Nog vorde det väl mänskligt att tvivla då,

om Gud verkligen var med dom när det så illa kunde gå.

Men det var Herrens visa plan, att Jesus skulle födas som ett fattigt barn.

Ty profetens ord skulle då, sin fullbordan få.

"Betlehem du Judiska bygd, ingalunda är du minst bland Judiska furstar,

ty av dej skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel."

Tack för att Ni har delat mina många tankar och ord i dag, om Ni har tid och lust

så återkommer jag med ett par juldikter på tisdag eller onsdag. Välkommen då !Hälsar jag Sonja.

Välkommen till en stunds tankar omkring detta med miljön, och även Luciatankar

Kanske en ovanlig blandning, men det är ju vad denna vecka handlar om i stort sett. Det är ju också Nobell firande dags, men detta får ni ju fullt upp av i Tv. så det skriver jag nog inte om alls. Utan jag håller mig till det lilla vanliga livet. Till det stora också förresten, jag tänker på detta med Köpenhamns-konferansen om

klimatförändringarna, där de skall försöka komma till någon genemsam plan för

hur man skall kunna rädda den här planeten, från undergång. Det är nog i senaste

laget kan jag tro. Kan inte låta bli att tänka på min lilla dikt från min barndom...

MILJÖBRKYMMER  på 30-talet.

Jag minns att jag sa till pappa, hur tror du det ska bli till slut,

med vattnet occh luften du pappa, av all lort som fabriken spyr ut.

När massan sig lagrar i bankar, så vattnet blir till torra land,

och av syran från syrahus-tankar, man kan inte andas ibland.

Hur tror Du det skall gå för fisken, å vattnet att klara det här,

hur länge kan du va en frisk en, se på träden så bruna dom är.

Jag minns att han log då pappa, sa du är för liten att fatta sånt här,

förstrött han på kinden mej klappa, sa att havet och luften oändliga är !! ?

Ja med den uppfattningen, verkar ju många runt om i världen levt tills nydligen.

Så går jag över till det tema, som jag hade i rubriken nämligen Lucia helg.

Detta är också något som jag jag minns från egna Luciatåg och från de

många Luciabarn som jag övat i olika sammanhang, och genom jobbet med

både barn och vuxna. Här är det den ålderdomliga texten som ifrågasätts.

FÖRE LUCIATÅGET heter den.

Det hörs ett sorl av röster, utifrån stora salen.

Här bakom övas sånger och här förbättras talen.

Men snart skall lampan släckas, och tyst bil i salongen,

när ljusetsbrud med tärnor skall vandra uppför gången.

Fast än så övar någon, sig på Lucia sången,

jag tror att jag blir tokig, för femitelfte gången.

Natten går tunga fjät, säj vad betyder fjät ?

Runt gård och stuva, ska det heta stuva ?

Ja tänk, för att det skall rimma på ruva.

Kring jord som soln´ förlät, heter det förlät,

eller ska det vara förgät ?

Skuggorna ruva, Ruva !??  Det hörs ju inte klokt !

Hyss, nu är det snart dags, ställ upp er nu på led.

Är ni inte klara strax ?  Nej, kronan är på sned !

Nån trampar mej på tårna, ja för Anna knuffa mej.

Stå inte så hemskt nära, jag kan ju bränna dej.

Säj, ska det heta stuva, finns ingen här som vet ?

Usch, vad jag börjar gruva, känn här vad jag är het !

Jag tror då minst jag svimmar, om längre jag får stå.

Fy, ungar vad ni stimmar, ställ upp er två och två.

Men nu, så öppnas dörren, Luciatåget går...

så vacker är Lucia, med långt och rågblont hår.

Och ingen i publiken, kan ana spänningen,

i varje tärnehjärta, bak Luciaklänningen.

När stilla de framskrider, till samma gamlasång,

som mamma sjöng, när hon också tärna var en gång.

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva,

och sist i tåget skymtar man en tomtes röda luva.

Ja, det är kanske någon av er som läst denna Luciadikt förut men Lucia brukar ju komma tillbaka varje år, så det hör ju till ordningen. Alla texter och sånger åter-

kommer ju så här års. och det kan väl också vara en trygghet i en föränderlig tid.

Det är ju Luciadagen nu den 13-de, jag läste att då kl 15, skulle kyrkklockorna ringa, runt om i världen, för att alla skulle påminnas om Köpenhamnsmötets svåra

problem att lösa, besparings fördelningen, så rättvist som möjligt.

Så om ni hör kyrkklockorna ringa mera än vanligt på söndag, så tänk på klimatet.

Jag önskar er dock en ljus och trevlig Luciahelg, nästa vecka bir det juldikter.

Vi ses då, välkommen ! önskar Sonja.

Godmorgon och välkommen till en snörik och vacker vinterdag. Så skönt att slippa

dimman och regnet som vi haft på senare tid. I dag är det ju den första december

så snön kom ju som på beställning, få se hur länge vi får ha den kvar. I morgon

ska vi ha Julfest för pensionärerna och då vore det roligt om snön fanns kvar till

dess åtminstone. Det är ju det här med uppvärmningen av klimatet som ger sig

till känna, så vi kanske inte får så många sådana här dagar i vinter så vi får gläd-

jas när det händer. Så till första dikten som inte är färdigskriven än, men får väl

försöka göra det under skrivandets gång. Det heter som sig bör Plötsligt...

PLÖTSLIGT

överrumplade mig vintern

kom oanmäld under natten.

Stod där skinande vit, men kall.

Träden överskylda av rosa skimmrande

snö, i morgonsolen. Förödande vackert !

Jag blir lycklig av Guds fantastiska skapelse,

som inte är bara till lyst, utan till skydd också

för vårförberedda knoppar, och sovande frön..

Till glädje för lekande barn, och vintersportare.

Allt, har han gjort vackert just för den tid som är..

Ja, det blev ju en annorlunda dikt och en annorlunda form, av den spontaniteten.

Det var ju första Advents firande i söndags, och i dag är det första dagen på jul-

månaden december, då vi brukar pryda våra fönster med julstjärnor och ljus, ja

även våra hus, med glitter och ljus. Det är så vackert när man färdas på mörka vintervägar att se alla dessa juldekorationer, i väntan på honom som är världens

frälsare och livets ljus. Undrar hur många som tänker på det ?

Här kommer en av mina dikter om detta.

ADVENT

Till andakt stäms mitt hjärta, i glädjens tid Advent,

till glädje stäms mitt sinne, inför den som Gud har sänt.

Till andakt stämms jag även, av himmlens stjärnebloss,

till andakt inför honom, som större är än oss.

Du Jesus som är världens ljus, och lovat leda oss,

till minne av din födelse, vi tänder våra bloss.

Fyra ljus i advents staken, till dess att jul är här.

Tack att Du komm så värnlös, till jorden Herre kär.

Tack att Du kom så ringa, som ett försvarslöst barn.

Du kom inte med ära, som anstår kunga barn.

Du kom på våra villkor, för att förstå oss rätt,

Guds underbara vishet, och kärleksfulla sätt.

Så en dikt från mina barndomsminnen.

ADVENTSTJÄRNAN

Jag minns barndomens första "adventsstjärnejul".

Vi fick den i paket, fyra veckor före jul.

En illröd pappersstjärna, var det som vi fick,

med glödlampa och sladd, som till kontakten gick.

Ingen av oss hade, sett en sådan sak förut,

vi hängde den i fönstret, och sedan gick vi ut.

Vi tittade och gladdes, att våra grannar skulle se,

stjärnan i vårt fönster, så röd och lysande.

Och dom allra flesta, dom stanna litegrann,

och tittade på stjärnan, som röd i fönstret brann.

Innomhus låg rummet nu, i rosafärgat ljus,

nu hade julstämningen, riktigt kommit till vårt hus !

Vi fick stjärnan från min bror som studerade i Uppsala, och det var där dom hade

sådana nymodigheter, och vi såg ingen annan som hade  en sådan det året.

Men redan nästa år fanns dom här och var, alla knallröda till färgen.

Så slutar jag för i dag, och önskar er välkommen nästa vecka. Då fortsätter jag med barndommsminnen, omkring julen.  Vi ses då hoppas jag Sönja !!