Hallå, finns ni mina "gamla" läsare kvar, så hälsar jag er av hjärtat ännu mera välkommen än vanligt.

Dom har ju gjort om hela bloggadressen med mera utan att medela oss användare något, så jag har fullt sjåå'

hoppas ni förstår lite västerbottens bondska, (översatt betyder det jobb) att komma in rätt själv.

Som ni ser är temat ett så allvarligt ämne som aborter, jag har länge reagerat på att aborter har blivit ett slags

preventivmedel här i vårt land, och sparat artiklar i ämnet som jag kommer att använda delar av här nedan.

Vad som har fått mig att ta mig ann detta svåra ämne är, att min man fick en dramatisk dröm, här om natten

just i detta ämne. Jag kommer att berätta om den här i slutet av dagens rapport, hoppas ni orkar läsa allt...

Nu till de olika skriverierna som jag tagit delar av, för att ni skall få en inblick i situationen i dag. Svenskt abortinitiativ skrämmer flera EU -länder.  Införa fri abort upprör abortrestrektiva länder.  Orsaken är den namninsamling som startats av Libirala kvinnors ordförande Birgitta Ohlsson (FP). "Målet är att samla in en miljon

namnunderskrifter som ett EU-medborgar initiativ för att abort skall ses som en mänsklig rättighet och inte som en folkhälsofråga". Så skrev Birgitta Ohlsson när hon den 1juni lanserade Kampanjen  "Make noise for free choice".

I EU-länderna med restrektiva abortlagar, upplever man intiativet som hotande och obehagligt-

-- Det är ironiskt att detta kommer ifrån ett land som Sverige, som har tradition av att skydda mänskliga rättig-

heter, att man därifrån kampanjar för att döda ofödda barn. Det är verkligen motsägelsefullt,  säger Patricia

Casey professor i psykiatri vid  University College Dublin, När blev det progresivt att tillåta människor att ta ett liv,

frågar hon. Namninsamlingen ska pågå tills oktober, men vägen är ännu lång att gå. För att s.a.s kunna uppnå målet. På fredagen hade man bara samlat in 4.186 underskrifter. Och det var måndagen den 24 augusti detta

stod i tidningen VÄRLDEN IDAG som jag har läst detta repotager i. Det är gott att det numera finns en kristen

dagstidning, tycker jag.

Nästa komentarer har jag också hämtat ur samma tidning, och på samma sida, och på samma ämne men ändå så annorlunda, rubriken där lyder: Tusentals ångrar sina aborter  Nu sätter de ord på sina känslor genom globalt upprop.

Ett ramaskri över miljontals aborterade barn väcks nu till liv i kampanjen "Silent no more" I ett globalt nätupprop har tusentals föräldrar skrivit på för att visa att de ångrar sin abort.

"Abort löste inte mina problem, det skapade mina problem" säger en kvinna, rörd av både gråt och ilska.  Vittnes-

målet är ett, av tusentals kvinnor och män som skrivit på att dom ångrar sina aborter. Allt finns utlagt på hemsidan

www. silent-nomore.com

När den fria aborten infördes, presenterades den som ett sätt att lösa problem, säger Janet Morana, som också är direktor för Priests for Lifes, en ekumenisk rörelse som organiserar helandekurser för kvinnor med post-abortsyn-

drom. Här har man registrerat en allt stridare ström av vittnesbörd från människor som tagit skada av ingreppet.

Som skuldkänslor, ångest, depression, missbruk och självmordstankar. Svåroghet att bli gravid på nytt, är heller

inte ovanigt. Samt känslan att man är ensam om problemet, har ytterligare stärkt lidandet. Genom "Silent no more"

kan man nu ge röst åt ett otal vittnesmål från drabbade människor. 5000 kvinnor-och män- har redan undertecknat vårt uppror på nätet och antalet växer för varje dag.  Janet Morana välkommnar svenska kvinnor och män att delta.

Man kan göra detta anonymt eller skriva namn och adress. Organisationen är väl etablerad o USA Kanada och Storbrittanien, och nu expanderar man i flera europeiska länder. Och hon hälsar också välkommen till Sverige,

säger hon med ett litet välriktat leende.

Så till drömmen, som min man drömde...

Han upplevde att han stod vid en stor flod, omkring honom fanns många  kvinnor som kastade någor i vattnet, gång på gång han tyckte det såg ut som grillfärdiga kycklingar. Det dök ner stora svarta fåglar efter varje

kast och då såg han att det inte var  kycklingar, utan att det var människofoster som fåglarna fiskade upp

ur vattnet, och flög iväg med.  Då hörde han en kraftig röst som sa, "Så här gör ni i Sverige med era barn"!!

Han upplevde detta som en varning från Gud, och jag som länge hade tänkt att skriva om detta, men inte kommit mig för, känner att nu är den rätta tiden och det budskap som skulle vara med, har kommit, så det är dags.

Nästa gång kommer jag att ha samma tema, fast då i positiv anda så att säga, välkommen då önskar Sonja.

 på att skriva om detta ämne fick förstås

en ytterligare orsak att ta upp detta nu.