Äntligen är jag tillbaka med att berätta om det Bästa, för Ellinor och för Per-Ola, om ni läst föregående inslag så vet Ni vilket jobbigt liv dom haft

med sjukdommar både kroppsliga och själsliga, men det fins ju En som kan hjälpa i livets alla situationer om man vänder sig till honom med ärligt hjärta

och det visste dom båda men hade inte tagit det till sig på allvar.

Men nu vände Ellinor sig till Gud och bad först och främst om förlåtelse. Dessförinnan hade Per-Ola ibland bett för henne, även i telefon i bland och

hon hade direkt kännt en befrielse från sin svåra ångest. När hon nu bad Gud om förlåtelse, blev hon omedelbart helad och läkarna kunde inte se några defekter på hennes lever, som förut bedömts så skadad att hon blev

föreslagen en levertransplantation. Pef-Ola bad också att hon skulle bli fri

från sina självmordstankar, och de senaste två åren har tillvaron mest präglats av glädje och frid. Utan Per-Ola, tron på Gud och den själavård hon har fått tror hon inte att hon levat idag. Numera har hon ingen ångset alls.

Ibland skämtar man om att människor är besatta, och jag vet verkligen vad det innebär, och hur det är att bli fri i ordets rätta bemärkelse.

Jag kunde inte bli fri fråm dessa destruktiva tankar genom psykoterapi t.ex

Nu har jag fått uppleva den frid och nåd som Bibeln utlovar, det är ett mi-

rakel konstaterar en glad Ellinor.

Så till Per -Ola. HAN SKULLE HA DÖTT I ALS .

Han liksom Ellinor växte upp i ett hem med instag av spiritism och okultism

där det ibland också anordnades seanser. Trots detta hade han också en tro på Gud, Men under en del av sjukdomstiden var den tron som bortblåst.

Men i sin förtvivlan ringde han ett par kristna vänner, som kom till sjukhus-et. De smorde honom med olja och bad för honom. Han hade berättat för dom att upplevde det som om det fanns onda andar omkring honom i sjuk-

salen. De bad inte att jag skulle bli helad från sjukdom utan att jag skulle bli fri från dessa demoner. Efteråt i sjuksängen låg han och kramade sin Bibel och grät. Han somnade och hörde en röst som sade:"Jag har sett dina tårar

jag har sett din vilja det kors du bär är inte ditt. Vänd om! Du är inte färdig ännu. Nu tar jag korset i ditt ställe. "Jag såg i mitt inre Jesu ryggtavla som

bar korset mot Golgata.Sedan kände jag en våg forsa genom kroppen, från

huvud till fötter. Han förstod då att det var Jesus som var där och helade honom. På sju dygn ökade muskelstyrkan i benen med 45 procent, han hade förut gm. fysisk träning endast kunna öka styrkan med 10 procent på ett helt år. Under det kommande februarilovet åkte han slalom i Årefjällen.

Och läkarna var förundrade. Helandet håller ännu och detta är 23 år sedan

jag tackar Gud för hans förunderliga nåd, avslutar Per-Ola sitt gripande vittnesbörd.

P.S.  Dessa livsberättelser har jag hämtat från tidningen VÄRLDEN IDAG

en fantastiskt innehålls rik och uppbygglig kristen tidning, som jag varmt

vill rekomendera D.S

Tack för i veckan, och välkommen åter nästa vecka, då är det ju en ny

månad, det gör att jag fundera på att byta tema, den som kollar bloggen

får se vad det då blir. Jag har inte bestämt det än själv. Kram från Sonja!

Hej, som ni ser så fortsätter jag att skriva på samma tema ännu nån vecka.

Idag skall det handla om Ellinor som är gift med Pär-Ola, båda har jobbiga liv att berätta om. Jag börjar med Ellinor, som berättar att hon plågats i om-

kring 40 år av svår ångest och av självmordstankar. Hon måste äta en mängd mediciner och fyra gånger har hon försökt ta sitt liv, för att komma ifrån sin jobbiga situation och sina plågoandar, som hon uttrycker det. Hon hade en

tuff uppväxt. Det skedde också en del underliga saker i hemmet som hade okulta förtecken. Det var tankatrjag inte kunde styra och som jag ville fly ifrån. Det känndes som en främmande del av mig som jag inte tyckte om, men inte kom ifrån. Det var främst när jag var ensam, som dessa tankar plågade mej. Och jag ville inte leva, fyra gånger försökte hon ta sitt liv med

hjälp av tabletter, men blev räddad på olika sätt varje gång, till hennes

besvikelse, vid ett annat tillfälls försökte hon skära av pulsådern. men blev räddd även då, men tänkte om inte detta fick fungera skulle hon slänga sig framför ett tåg. Man förstår vilket Helvete det måste vara att leva på detta

sättet, och man förstår också hennes sätt att reagera. Men det var nog

meningen att hon skulle LEVA !! Så det kommer på bästa sidan sedan...

Nu,vill jag berätta om Per-Ola som jag i början talade om är Ellinors man.

När han fick en diagnos motsvarande det som i dag heter ALS rasade tillva-

ron fullständigt samman. Han hade högst ett par år att leva och var redan nu rullstolsburen, han hade haft problem med ryggen en längre tid, men då det nu gjordes en större undersökning, kom beskedet om den svåra sjuk-

domen. Som gör att signalvätskan i nervbanorna slås ut, så att musklerna inte får impulser från hjärnan, för att kunna utföra rörelser, i olika organ.

Först ville jag inte tro på vad läkarna sade, och på att läkarna inte kände till någon som blivit frisk från denna sjukdom, allt blev svart och jag hade ingen att vända mig till, säger Per-Ola.

Han växte även han, upp i ett hem där det förekom inslag av spiritism och

okultism, ibland ordnades även seanser i hemmet, det var i den barndoms -

miljö Per-Ola växte upp ... Där slutar jag för i dag, och återkommer  kanske inte förren på torsdag, jag har en så fulltecknad dag i morgon, men om ni vlii kolla hur det har gått för Ellinor och Per-Ola är ni välkommen på torsdag.

Ha en skön Fettisdag i dag,  men ät inte för många semlor, hälsar Sonja.!

Hej på Er som tittar inpå bloggen i dag, det är ju betydligt roligare att  få

skriva under temat det bästa, och i dag är det ju det bästa om barn som gäller, så då kan ni väl förlåta mej om jag börja med de barn som ligger

mitt hjärta närmast..

Ni som är trogna besökare vet ju redan en del om detta nämligen att jag

har blinit Mormosmor till en underbar liten flicka som förra måndagen fyllde 1 år. Tänk vilket skapelsens under ett barn är, och vilken enorm glädje ovh lycka det ger, och så fort det går med utvecklingen detta första år, från

att egentligen inte kunna annat än äta och sova, till att kunna gå och förstå och uttrycka sig på olika sätt. Vi var där på födelsedagskalas, och lilla Alina

som hon heter var som fisken i vattnet, lekte mest med pappar och band från paketen, men kommer att uppskatta innehållet mera med tiden. Tack

Gode Gud vill jag säga, för barnen, stora som små. Ja, appropå  små, så har

vi fått ytterligare ett barnbarns barn, som nu är ca, 3 månader, en liten

jätte gullig pojke, som vi ännu bara sett på bild, men vi älskar honom också

redan, det är ju fantastiskt bra med möjligheten att få fram stors fina bilder

gm. datorn. Dem sätter jag upp på väggen, och där blir korten snart ganska

kladdiga av alla pussar som dom får av mej. Men så får jag ju snart en ny bild att sätta upp. Han är ljus, blåögd och tunnhårig ännu, liksom vår yngsta

dotter, mormor till lille Gabriel som han heter, medan Alina vår älsta dotters barnbarn, hade mycket långt mörkt hår och hade bruna ögon som sin mor.

Ja båda släktar på sina mormödrar som trots att dom är helsystrar är så olika.

Var av hjärtat är fullt, det talar munnen heter det ju, men nu ska jag sluta.

Och komma med lite statestik, som visar på att hälsan och välbefinnandet ökar i världen. Medellivslängden ökar, och barnadödligheten minskar. Det

står även att Sverige anses som ett av de bästa länderna i världen att leva i.

Barnadödligheten har sedan 1990 minskat med 25 procent, i världen. Det står förstås mycket mera i denna bok som heter, Glädje Rapporter. Så den tror jag nog att jag också skall återkomma till fler gånger.

Barnen är ju mycket beroenda av sina föräldrar, och behöver få anknyta till dem före dom lämnas bort till andra människors omvårdnad, helst först efter

treårsåldern, stod det i våra läroböcker,när jag gick utbildningen till barn-

sköterska, ändå blir det ju vi som får ta emot barn som inte ens fyllt ett år

ibland. Då är det viktigt att det finns någon person som tar största ansvaret

för det barnet, men i dag är det ju också så stora barngrupper så det kan

vara svårt. "men det är tur att vi finns, en massa barnkära kvinns" har jag skrivit i en av minna dikter, i min bok om Qvinnor. Och det ät nog sant.

Och även Jesus lärde ju oss att förstå, att barn är viktiga, han sa ju: "Det

som ni gjort, för någon av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig"  Till sist ett citat ur Lukas evangelium: "Han som gjort utsidan, har också gjort insidan"  Så får vi lämna våra barn i Herrens Välsignade händer!

Det är det bästa vi kan göra, välkommen åter till veckan om ni vill fortsätta kolla på Veckans Värsta/Bästa, ha det så bra till dess önskar Sonja.

Det som jag skall skriva om i dag gäller barnens svårigheter i vårt samhälle i

vår tid. Det är mycket som är svårt och jobbigt så väl för våra svenska barn,

som barn från andra länder som bor här, flycktingbarnen till exempel. För en

tid sedan råkade jag se ett program i TV där det handlade om Migrations-

verkets sätt att arbeta. Den chefsansvarige därifrån var med för att svara på frågor. Det gällde två flickor som fått utvisningsbeslut, den ena var 11 år

född i Sverige, och kunde inte språket dit hon skulle utvisas. Hon bodde här hos en fosterfamilj, för att skyddas emot sin far som misshandlat henne

Nu skulle hon utvisas just till denna stad och det land som fadern utvisats till tidigare. Utan att kunna göra sig förstådd, eller veta vad folk sade till

henna räknade man tydligen med att hon skulle klara det. När åhörarna  på-

pekade att det står i barnkonventionen, att barns bästa måste avgöra, så fick dom svaret att den var ingen LAG, som dom måste rätta sig efter. Så

det fanns inga förmildrande omständigheter som gjorde att hon kunde få stanna här?  Man fattar ju ingenting, undra på att flickan grät och bet på

sina naglar. Jag skäms för att vara svensk, där det kan få gå till så här.

       Den andra som jag vill berätta om, det var en 6-årig liten flicka från Ryssland, hon skulle också utvisas, den enda anhöriga som fanns där var

hennes svårt alkoholskadade far. Hon kunde vad jag förstod även hon bara svenska. Hon bodde nu i en svensk familj sedan länge, och dom ville gärna

att hon skulle få stanna där, gärna som adoptiv barn. Men nej det gick inte hon skulle utvisas, det fanns inget annat val. Trots att myndighets person-

ner visserligen med lite tvekan i rösten, tillsammans med socialen protesterade, och talade om att dom skrivit protestbrev om detta, men

fått dom tillbaka oöppnade, men stämplade. Migriationsministern verkade

tycka att det var inte mycke att tala om, han sa med en hel del stolthet i rösten, att han minsann skickat tillbaka, 50 st ensamkommande  pojkar.(Om

jag minns antalet rätt) Så då var förstås ett par småflickor inte så mycket att bråka om. Ja det sista sa han inte, utan det var bara mina tankar. Det han förklarade sitt handlande med, det var ju att dom måste följa lagen. Och det är ju alldeles tydligt att det behövs !!

Jag vill också nämna en annan grupp barn här i landet som har det jobbigt och svårt, det är dom så kallade  "GLÖMDA BARNEN" det är barn som växer upp i missbruksfamiljer,där en eller båda föräldrarna är beroende av droger.

Där  tar nu barnet/barnen ofta på sig föräldrarollen för att det ska fungera

något så när hemma. Tänk att kanske behöva gå till skolan utan att få mat,

att inte veta hur det ser ut hemma när man kommer hem. Drogerna gör oftast människor aggresiva, så risken för stryk och ovett  kan ligga i luften.

Nu har organiasationen "Hela människan" påbörjat ett arbete för att kunna hjälpa dessa utsatta barn, så dom kan få träffa andra barn i liknande förhå- llanden.  Ivårt land beräknar man att 10 till 15 procent av alla barn, lever i familjer. som är skadade av drogmissbruk. Ja det finns många svårigheter

för barnen i vårt land, fasten vi ändå lever i en skyddad vrå av världen.

Här slutar jag för i dag och säger välkommen till det Bästa i morgon.

Sonja.

Välkommen till några tankar på det Bästa i ämnet miljöförstöring.I går hand-

lade det mest om att begränsa oss människor till antalet, att minska vården och att döda fler, som det så drastiskt uttrycktes. Och att vi människor bi-

drog till miljöförstöringen gm, vår andning då vi därigenom släpper ut koldi-

oxid. Se föregående artikel om ni blir intreserad.

Nu till det "Bästa"  I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och på den

sjätte dagen sade han: "Låt oss göra människor till vår avbild" till man och kvinna skapade han dem, och blåste sin ande in i dem. Nästan till ett Gudaväsen skapade han dem. Skulle Gud då ha skapat människan som en

risk för miljön, det verkar ju osannolikt, Däremot tog han ju risken att ge oss en fri vilja, och det är väl det som blivit en svår påfrestning för miljön,

genom alla utsläpp från industrier, och all bil- båt- och flyg trafik. Ock även för uppvärmning av bostäder, i vårt kyliga klimat.

Jag har en bok som berättar  "Goda nyheter om världen"  Där står det att

växthusgaserna har minskat i Sverige, koldioxid utsläppen med drygt en tredjedel sedan 1970, trots att bil- och tunga transporter ökat kraftigt.

Men oljeanvändningen har minskat, till miljövänligare värmekällor. Även

flygtrafiken har ju minskat på senare år, vilket bidrar till miljöförbättringen.

Utsläppen ligger 8,7 procent under 1990 års utsläpp. Så vi är på rätt väg...

Och inte skriver han något om mäniskans koldioksidutsläpp heller, så vi kan nog gå ut i det vackar vintervädret och andas i full frihet.

Ha en trevlig fortsättning på alla Hjärtans dag, och en skön helg!  Sonja.

Välkommen till ett nytt försök på veckans tema, få se om det lyckas någe bättre i dag än vad det har gjort tidigare i veckan. Det har gått bra att skriva texten, men när jag sedan tryckt på "Spara " så har texten bara försvunnit ??  Inte så roligt förstås, det tar ju alltid någon timme att skriva.

Nu ska jag göra en test få se om detta blir kvar...

Ja det gick bra, men när jag än en gång skrivit hela repotaget som jag ville berätta om, så försvann den igen, så nu skall jag försöka berätta det i så korta ordalag som möjligt. Rubriken är: "Nu står striden mellan miljön och

människovärdet"  Ordf. för den brittiska kommissionen för hållbar utveckling

sir Jonathon Porritt, om han får som han vill ska det genomföras en global tvåbarns politik och en överföring av resurser från hälso-och sjukvården till aborter och preventivmedel, aborter skall inte vara en rättighet utan en skyldighet,  färre sjuka människor skall botas och fler dödas, det är männi-

skans koldioxidutsläpp, genom vår andning som han vill åt.

Ja en värld utan föroreningar vore ju en dröm - men en värld där det unika

människovärdet har kastats överbord blir en ren mardröm, tycker Sonja. 

Hej, det känns konstigt att bara träffas en gång i veckan, men det är så mycket annat för mej just nu, som diktläsning i olika sammanhang, mötes-

ledning, inspelning för radioandakter, sångövningar och möten som jag vill

vara med på och bara lyssna. Där jag medverkar själv, tar det ju ofta mycket tid att förbereda också, det är konstigt vad det räcker till fast man är pensionär.  Nu till dagens ämne, som skall handla om konstutställningar på

temat värsta/ bästa, som jag kommit i kontakt med.

Börjar med det "värsta" så har vi det bästa kvar till slut. Det värsta som jag ska berätta om har jag inte sett med egna ögon, utan sett bilder av och läst mig till andras intryck av utställningen som heter Eklips, och visas på Moderna museet, i samband med dess femtioårsjubileum. Här finns komst-

verk som man känner instinkivt att man inte borde ha sett, skriver krönik-

tören, som ser många äldre personer, med rollatorer eller käppar som besöker utställningen, de betraktar artigt de motbjudande bild-

erna av morbida sönderslitna blodiga kropparna som visas i bild efter bild.

Och lyssnar artigt till föreläsaren, men man kan ju undra vad dom känner i sitt hjärta?  Den kvardröjande känslan är att detta handlar om en konst

som letar sig in i det mänskliga psykets alla känsligaste rum, med ett enda syfte: att skada och deformera. Kan konst vara farlig, kan konst till och med skada betraktaren? Frågan får väl egentligen inte ställas, men tränger  sig  på  när    man ser denna utställnin som tagit ett stort kliv i det vegativa träsk som Tage Lindholm varnade för. men träsket är nu farligare än så, nu består det av kvicksand, som den som inte är vaksam riskerar att drunkna i.

Det varnas i dag för droger psykiska långtids verkan, men ingen varnar för

morbida konstverk som etsar sig fast i psykets innersta rum ?  Ridå...

Nu till den andra sidan av dagens, som är det bästa, jag letar ju alltid motsatser under det här temat, så när jag såg att det skulle vara en utställning här i stan av "egna" utställare på ett ställe som heter Pinax,

så gick vi dit min man och jag, och det blev som jag trott en trevlig upplevelse, där blev vi mottagna av utställarna  Anita Karlsson och Lena

Brodin som kallar sin utställning "Tillsammans" de går båda  konstlinjen på

Solvik. Men denna vecka är det dom två  som     ställer    ut på Pinax. om jag

förstod det rätt så kommer det någon annan, dit nu i denna vecka, efter-

som det var i slutet på förra vi var dit. Det var en helt annan typ av utställning än den jag berättat om först här var det vackra och ljusa

bilder på väggarna, det som jag fastnade mest för var tre tavlor som hade ett gemensamt tema, nämligen tro, hopp och kärlek. Bilden som symboliserade tron var en vacker Björnloka i svag rosa lila färg, med ett  kors som gick nerifrån stammen ca. 1,1/2 dm. under blomman och fortsatte in  iden en bit ,så man fick söka för att finna, så att säga. Så är det ju med tron i livet också. Hopppets tavla symboliserades som sig bör av ett stort  ankare mycket vackert liggande på en sten, som hon upptäckt  nere vid stranden där dom har sin stuga, Tavlan med Kärlekssymbolen föreställde

ett hjärtformat blad, som även hade ett halvt hjärta format    inne i blad-

fästet. Jag önskade att jag skulle haft råd att köpa detta.Men det var i alla fall    roligt att fått se det, övriga tavlor var oftast olika vackra kvinno-

bilder. Lena Brodin hade ett annat sätt att uttrycka sin konst, hon hade

t. ex. gjort en grupp skrämmande gapande fiskar, som stod bakom en kvinna som skrämd såg sig om, undra på det hon var bar om baken, och

dom närmade sig alllt mer. Det fanns också några skulpturer där, i kera-

mik och i trä. Mycket fin utställning, nu kan jag inte uppmana er att gå dit,

efter som detta hände förra veckan, och nu är det någon annan som ställer ut, och jag vill uppmana er att gå dit och titta. såg att Skellefteå  konsthall har  en utställning t.o.m den 8 feb. där det visas Glas och Textil det är Tina  L  Fausin som är utställare,  hon berättar att hon hämtar sin inspiration och marerial  från naturen. Gå dit och titta om ni har möjlighet.

Så slutar jag för i dag om Värst/Bäst återkommer till veckan, då det skall

handla om våra barns situation i Sverige idag.

Ha det så bra önskar Sonja.