Hej, nu har jag kommit in på sista augusti temat som skall handla om Månen

som ju är mera aktuell just i denna månad än i andra. Knaske det är för att

det börjar mörkna lite på kvällarna nu. Men än lyser solen här mer än månen

fast klockan är ju bara sex på kvällen än. Det är ju inte fullmåne just nu det

var ju mera i mitten på månaden, men då hade jag inte detta tema på gång.

Man brukar ju också på skämt kalla den för mångubben, efter som den har tydliga märken av kraternedslag, som ser ut som ögon och mun. Månen är

ju den himlakropp som ligger närmast jorden, så därför ser vi den väl tydlig-

ast också. Jag har ett par små dikter som jag tycker passar in i detta tema

den första kallar jag för...

AUGUSTI VISA

Än sveper grönskans gröna flor, sig mjukt om sommarkvällen.

Augusti månen lyser stor, på mörka himlapällen.

Dagliljan vid husets knut, står lysande som tända ljus.

Kvällen är så stilla, sov du lilla sov du lilla...

Björken speglas i vår älv, en roddbåt blir tvilling med sig själv.

I älvens klara vatten, den stilla Augusti natten.

Nästa dikt har jag också tonsatt, så den är egentligen en visa. Den har jag sjungit ibland, vid lämpliga tillfällen, i Augusti månad. Den kom till när det

var en sen augustikväll, när fullmånen var så påträngande, så jag drog ner

rullgardinen trots att vi inte hade någan annan insyn där. men ändå var det aldeles ljust i rummet, av månstrålarna som letade sig fram längs väggen,

då kom denna visa till...

FULL MÅNE

Måne Du så stor och rund, som en jätte apelsin,

var så säker att jag ser dej, du tittar in bak rullgardin.

Jag ser strålar sakta smyga, sej längs väggen i mitt rum,

gamle måne, du din spjuver, sej skäms du ej en enda tum?

Du tittar in när jag står naken, just när jag står här bar om baken.

Men ditt besök, jag  får väl ta som smicker,

du har ju sett så mycke flicker...

Ja, så är det nästan slut på denna månad och sommaren den går mot höst,

jag kommer nog att spinna på det temat, lite längre fram. men till veckan

har jag tänkt berätta lite barndomsminnen igen, hoppas ni vill kolla då.

Så vill jag önska er en härlig augusti söndag i morgon. Sonja.

Hej och välkommen, till några tankar omkring Kräfttraditionen i Sverige, och

gamla minnen omkring detta. Hoppas att jag lyckas fullborda verket i dag, det är tredje dagen jag försöker. Första dagen hade jag för lite tid, i går

krånglade datorn flera gånger, till slut var det jag själv som gjorde någon tabbe, tryckte tydligen ner s tangenten, så jag fick en rad med s, som sedan drog texten bakåt mot vänster så halva texten försvann dit in och jag

lyckades inte få den att återvända. Kräftor brukar ju bara gå baklänges så då

gav jag upp. Det jag tänkte berätta om var mitt första försök som kräftfisk-

are. Det var i slutet av 50 talet. Vi bodd då nere i Västmanland, en liten bit

ifrån vårt hus, låg det en ganska stor tjärn. Min man trodde att det nog skulle finnas kräftor där. Så efter mörkrets inbrott, tog vi med våra ny in-

köpta håvar och satte på oss dom även nyinköpta pannlamporna och drog

iväg, på vårt livs första kräftfiskes äventyr. Och nog var det spännande att

gå där i mörkret, utan att plaska för mycket i vattnet, så man skrämde bort fångsten. Det gick ju till så att när man såg en kräfta satte man håven

bakom den och lyste den i anskitet, det gillade inte kräftorna utan för-

sökte fly genom att krypa baklänges och vips hade man den i håven. Det

var riktigt roligt tyckte jag, men det blev inte lika roligt när dom dagen efter skulle kokas, då blev det min uppgift som husmor att göra det.

Jag kände mig då som den mördare jag var, det gjorde ont i mej att släppa dom ner i det kokande vattnet, och höra deras siiande läten. Det var den

första och sista gången som jag fiskade kräftor. På den tiden fanns det ju

inte frysboxar ens i affärerna på alla ställen. Och numera tar man ju oftast

kräftorna i burar eller i mjärdar, så man blir ju inte så personligt bekanta

med dom som man s.a.s blev på den tiden. Nej nog är jag glad att kunna

köpa dom röda och granna, direkt ur frysboxen, utan att se dom klädda

i svart som i sorg, redan vid födseln. Men trots att jag känner till procedure

så äter jag gärna kräftor när det bjuds, men här upp är det ju mest surströ-

mmings fester den här tiden och det är ju inte fy skam heller. Ha det så bra

tilli morgon, då jag tänker skriva lite om Augusti månen, när jag såg honnom titta in där jag stod naken, kan det vara nåt ?? Tack i allafall för i dag, Sonja

Hej go vänner, jag är inne på bloggen en annan tid än jag brukar, men jag hoppas ni hittar mej ändå, förr eller senare. Det är ju bra med bloggen att det jag skrivit och sparat finns ju kvar, hur länge som helst verkar det som.

I dag hade jag ju lovat skriva om våra höst delikatesser, som Surströmming

och Kräftor ju är. Strömmingen måste ju ha en viss mognadstid, för att få

den rätta aromen, och har ju premiär, den tredje torsdagen i Augusti. Så det har ju nyss blivit dags. Kräftorna har väl numera inget specellt datum,

men det behövs ju lite Augusti mörker för att få den rätta känslan.Eller hur?

Jag lovade ju ha med en surströmmingsvisa, men jag hittade inte den jag skrivit förut, så jag har skrivit en ny, ja två egentligen. Den första skrev jag på melodin till "Den glade bagarn" men då kände jag att den kanske vara för svår att sjunga till, så i natt vid tretiden då jag hade svårt att somna om så

började jag göra en ny, på  "Tu ralle ri visan" Den är ju lättare att sjunga,

hoppas jag. Men nog var det lättare att få must och märg i Glade Bagarn.

Här kommer då dagens visa.

SURSTRÖMMINGS VISA    (Mel. Tu ralle ri Hurra!)

En surströmmings visa, skall skrivas i dur

så ska de va,--- fast den är sur,

förgyller den hösten,

med fest efter fest, då blir ju hösten bäst.

Då samlar sig vänner, från fjärran och när

som alla förtjusta, i surströmming är.

Så ska de va, då blir man gla,

Tu ralle ri, HURRA!

Sen sitter vi nära, till bords me´ varann`

trångt kan de va, men det går bra.

Och andas de kryddiga dofterna in

de ökar aptiten min.

Med glädje och lust rensar alla sin fisk,

fast fiskrensning brukar ju oftast, va trist.

Nu går det bra, så ska det va.

Tu ralle ri, HURRA!

En stor tunnbröds kaka, är lämpligt att ta

på denna ska,  potatisen va`

där ovanpå lägger man rödlök och dill,

och surströmmingen därtill.

Ta sedan klämman, helt lungt till din mun

och känn på den ljuvliga doften en stunn...

Lyckans minut, väntan är slut

ta munnen full och njut !!

Jag som just nu går på diet, blir jättesugen på en surströmmings klämma,

vi ska på en surströmmingsfest, på tisdag kväll, då tror jag att jag tjuv-

smakar lite. Hoppas ni också får komma på någon trevlig surströmmings-

skiva, här framöver. Jag kommer åter med lite om kräftor i morgon, då blir det nog också på eftermiddagen. Välkommen då önskar Sonja!

Välkommen till sista bloggveckan i Augusti, då tänkte jag ägna mina tankar och dikter just åt det som är aktuellt, så här i slutet av månaden. I dag blir det sensommar dikter. Det känns i luften, åtminstone här uppe i Norrland

att sommaren är på väg bort, i dag är det bara nio grader varmt trots att

det är klart väder, kanske är det just därför. Jag börjar med en dikt om..

SENSOMMARTID

Nu i sensommartiden, är jorden än så skön

mitt hjärta fylls av glädje, när ängen lyser grön.

Ett under varje blomma, och varje litet blad

en mästares palett är snart höstens färgkaskad.

Nu i sensommartiden, mitt hjärta gläder sig

i varje frukt och frö, kan min tanke skönja Dig.

Ja allting i naturen, är format av din hand

så blev vår jord ett smycke, i himmel hav och strand.

Nu i augustisolen, än havets öga ler

och sänder ljuskaskader, som solens strålar ger.

I aftonskymmning stilla, vid havets spegel klar

hörs fåglar ännu hylla, sin skapare och far.

Nu i sensommartiden, får mörkret övertag

på daggvåt stig i skogen, av vemod fylles jag.

O, Herre skydda skogen, ja skydda hav och sjö,

av mänsklig egoism, kommer skapelsen att dö !

Nu i sensommartiden, när allt till mognad går

vi höjer jubelsånger, till dej o Fader vår.

Hur skön skall himlen vara, när tiden här har flytt.

på oron skall Du svara, se jag gör allting nytt...

Sen en liten kortdikt, som heter...

HÖSTSTART

Likt fladdrande fjäril, vår sommar flög bort

så snabbt ifrån blomma, till blomma.

fylld utav fägring och färg, men så kort

nästan innan vi ens, sett den komma.

Men hösten den har ju sin charm, även den

vi gläds, över att återses igen.

Efter sommarveckor fria.

Jag slutar här för i dag och återkommer på torsdag med tankar och ev. sång

till surströmmings ära, om jag kan hitta igen visan, som jag skrev för något år sedan. Kräftor är ju ochså aktuella, så det blir väl något om dom också.

Vi ses då, Sonja.

Välkommen till en solig och vacker lördagmorgon, hoppas ni ska få ut lite till

av dagen efter detta bloggbesök, tack förresten till Dej som gjorde mej glad

med en kommentar i dag på morgonen. Så vill jag  också börja denna dag med en "glädje dikt"  som jag har kallat Guds barn den följer här...

GUDS BARN

Du som är Guds barn i dag,

tänk,  Du är barn till en Kung !

Så, fyll dina glädje skålar,

jubla du barn och sjung !

Du som har tillgång, till livets bröd

och det levande vattnets källa.

Du som har synden i glömskans hav,

där Guds förlåtelse skall gälla.

Han som torkat dina tårar,

och bjuder dej sin frid.

I hans trygga fadersfamn,

du tryggt kan vila vid.

Ta ut du barn, av Guds förråd

han bjuder här och nu.

Gläd dej du barn, försök förstå

Välsignad, det är Du !

TRYGGHET

Om morgonen, om aftonen

och dagens alla timmar där emellan,

går Du Herre med oss,

finns vid vår sida, fast vi ej förstår.

Om morgonen i solens dis

och i aftonskymmningen,

kanske att vi stillnar till

och kan ana sanningen.

Med nattens första vingeslag,

förflutit har ännu en dag.

Med knäppta händer får vi då,

med änglaskydd, till vila gå.

Tack Herre, att din omsorg ej

beror på dag och tid.

Nej livsomsorg, vi har i Dig

så tryggt att vila vid.

Med dessa förtröstansfulla dikter,  vill jag sluta för i dag och med detta tema, ur mitt lilla dikthäfte Församlings tid. Till veckan blir det ett mera profant tema nämligen, Augusti, som ju kan innehålla en hel del...

Välkommen att kolla in bloggen då, så vill jag önska er alla en trevlig helg !

Sonja.

Hej, kära bloggarvänner i dag har jag varit på läkarkontroll, så jag är lite sen-

are än vanligt, alla prover var bra så  det är jag tacksam och glad över. Innan jag skriver vidare, vill jag tacka för uppmuntrande komentarer, det är alltid kul när man förstår att det finns levande människor bakom siffrorna på be-

söksstatistiken. Som ni ser av rubriken, fortsätter jag med dikter ur samma häfte som jag skrev ifrån i går, den första lyder som följer...

VAR REDO !

Vi måste ha våra lampor lysande,

och våra hjärtan brinnande.

Våra ögon måste se efter tecknen,

som vår frälsare gav.

Låt inte invagga er i den falska

middagsslummern.

I världen skall man säga, att allt

står väl till.

Ta det som en varning, ett stridsrop,

från honom som vill förgöra,

och förstöra allt.

Den stunden skall komma som en tjuv

om natten,  men inte för Er

som känner tecknen , säger Jesus.

Vi måste söka oss närmare honom,

att han känner oss väl , när bröllops-

tiden är inne.

Just då, hälper det inte att ropa

Herre, Herre !!

Ty, han skall säga, jag känner eder icke...

-- Vilken tragegi --

Det Jesus nämde om för den tiden var ju att, klimatet skulle förändras,

och det skulle bli översvämmningar och jordbävningar, som följd. Det

hör vi ju om nästan dagligen nu. Nästa dikt talar om, hur vi ofta glömmer...

GUDS KRAFT

Guds kraft, något som man i allmänhet,

inte räknar med ens i dom kristna kretsarna.

Guds kraft, som man oftast talar tyst om

som om det vore något oanständigt,

något som man inte vågar lita på.

Guds kraft är till oss utgiven,

fritt och för intet, genom Jesus Kristus !

Guds kraft, garanterat biverkningsfritt

och utan giftiga utsläpp.

Han som är världens ljus,

den outtömmliga värmekällan

som kan få den mest iskalla,

att smälta och sjuda av värmande liv..

Guds krafts energi,

som allt fort driver världsalltet.

Om vi började räkna med den kraften,

fullt ut skulle vi få se kraftgärningar,

som fick oss att häpna.

Om vi började räkna med, Guds fulla kraft

skulle vi kunna ta, ett stort steg frammåt...

Ja evighets långt !!

Detta var dagens dikter, både tänkvärda och allvarliga, men också upp-

muntrande hoppas jag med tanke på Guds kraft och våra evighetslöften.

Guds ord och löften ej kunna svika, som vi får lita på.  Välkommen på

lördag igen, och Guds välsignelse önskar jag er till dess. Hälsningar från

eder Sonja.

Godmorgon, till en ny dag av nåd som Herren ger oss, jag skulle ju egentligen ha bloggat i går men då var det ett sådant åskväder som gick fram och tillbaka mest hela dagen, med storm och regn. Så då ville jag inte sätta mig vid datorn, min man drog förresten ut alla kontakterna, för att inte de skulle förstöras av något åsknedslag. Men i dag är det som sagt en annan dag. Då vill jag dela lite tankar med er om att vi kristna bör dela mera med varandra. Jag blev så glad när jag läste i Missions kyrkans tidning, Sänd-

daren, att Sv. Babtistsamfundet, Metodistkyrkan i Sv. och Sv. Missions -

kyrkan sagt ja till avsiktsförklaringen, att bilda ett gemensamt kyrkosam-

fund, till årskonferensen 2009. Min första dikt i det lilla häftet som jag i dag

skriver ifrån, tar just upp detta ämne, den är skriven för ungefä 10 år sedan

så jag är väl lite före min tid, verkar det som.  Den heter som följer...

FÖRSAMLA ER

Församla Er Guds folk, församla  ER

tidens tecken visar, snart är Jesus här.

Då Kristi kropp skall vara hel,

och levande i varje del.

Församla Er Guds folk, församla Er !!

Nästa dikt handlar om vårt andliga livs vatten nivå...

GRUNDVATTEN

Vårt andliga livs vatten nivå, är inte beständigt,

utan riskerar att sjunka, sakta men säkert

om vi avstannar i vårt sökande mor djupet.

Vi som vet att det finns, levande vatten att få

ska inte slå oss till ro och riskera att bli till ,

uttorkade rännilar.

Då kan vi råka ut för den stora tork-katastrofen,

så livsvattnet sinar ut och det eviga källsprånget

upphör att flöda i våra hjärtan.

Så borra dig djupare, ner mot källan

att din livsbrunn är välfylld, när torkans tid kommer.

Jesus sade:

Den som tror på mig,

i hans innersta skall strömmar

av levande vatten flyta fram...

Halleluja !

FORMA OSS

Mästare forma oss, forma oss alla

att vi kan bli använd av Dej.

Mästare fyll oss, fyll oss med kärlek

så att vi kan liknas vid Dej.

Mästare giv oss, utav Din ande

Du som vår hjälpare är.

Mästare giv oss, seende ögon

så vi kan se, var sökaren är.

Mästare hjälp oss, gå rätta vägen

Du vet , det är inte så lätt.

Mästare led oss, efter Din vilja

så blir allting, riktigt och rätt.

Ja det var några tankar om vårt kristna liv i dag, jag fortsätter på samma tema, resten av veckan, hoppas ni vill följa med mej på vägen. Allt gott

önskar jag Er, Sonja.

Välkommen till en härligt solig lördagmorgon, åtminstone här vid kusten, man är ju tacksam för varje solskens dag nu när hösten närmar sej.

Jag och min man pratade i våras om att det verkade vara så lite insekter på

gång, vi såg t. ex. inte några ibland äppelträdets blommor, så vi konstate-

rade att det skulle nog inte bli några äpplen för oss i höst. Men tack och lov så hade vi fel, vårt lilla äppel träd är nu fullt av friska fina äpplen. Så nog

hade insekterna gjort sitt jobb och fått sina näktarfyllda skålar där, till för-

mån för oss. Nu vill jag fortsätta att skriva några bärdikter från boken med

barndomsminnen nr. 3. som jag bara har i "kladdstadiet" än.

Börjar med att skriva om åkerbär, som var sällsynta, i det trakter vi bodde

då, bara en liten kortis...

OM ÅKERBÄRA

Minns du ljuvli smaken å dofta

uta, åkerbära,

däri bottenskyla

på emaljere muggen??

Hä gå int glömm .. tyck ja`!!

HALLONA

Hallona plocke vi som barn i rise, där dä hadd brunne förr,

dä va int som nu, när man ha dom i trägårn utanför sin dörr.

Men no hadd dom mer smak, brannbära vi sa,

om dä hadd brunne där dom sto, så vart dom särskilt stor å go.

Då smaka dom som mer, på nå vis...

Men iblann va dä mer mask, än bär där,

såna besvär, dä  ju int  me trägårds hallona är.

Dom vill man bju på,  när dä ä fest.

Fast no smaka vildhallona...  ändå bäst !!

BLÅBÄRA

Aldri ä väl blåbära så blåans go... nu för tin,

som när man var barn, å plocke dem

för förstgånga om sommarn.

Å sen gick hem, blå om tändren

å blå om mun, efter provsmakninga...

Då fick man töm muggen ve blåbära,

nedi en djuptallrik, å så strö på sockre

å slå på kallmjölka, å riktit känn Blåbärsmak-n.

Mmm... dä va gott dä !!

Nu några nutidstankar om bär...

SMULTRONA

Ha du tage me dä barnbarna, till smultron ställe ditt,

lärt dem att trä, bära på ett grässtrå ja flere stycken, kanske dä räck till.

Å sen, låte dom ta mun sin full, å bara njut, å smultron smak-n

å smultrondofta. Dä ä lycka..dä !!   Å ett minne för livet...

HJORTRON

Ha du upplevt lyckan, att komma till en Hjortronmyr,

överfylld  av guldskimrande bär, ingen är före dej där

och ingen efter dej heller. Bara att ta för sej,

så länge man orkar. Ha du sen kännt svårigheten att gå hem

när man inte har nå mer att plock i.

Fast man ha tage av sä, långbyxen å jacka,

å plocke i både arma å bena.

Så ä de ändå svårt, å gå därifrån på nå vis,

å lämn så mycke efter sä...

Fast man bord känn sä stormrik, en sån gång !!

Så slutar jag med mina tankar om sommarens olika skiften,  hoppas jag väckte lite barndomms smaker och doftminnen till liv. Nästa vecka blir det

kristna dikter igen, det var ett tag sedan. Välkommen då, önskar eder

Sonja.