Hej och välkommen till en ny vecka, den sista i juni månad, oj vad dagarna går fort och sommarvärmen väntar vi ännu på. Trots alla varningar om osonskiktets tunnhet, lyckas inte solen värma upp dagarna utan det är ganska kyligt fortfarande. Fast då det är klart mitt på dagen känner man ju att solen är onormalt varm. Här har det inte varit riktigt klart förrän fram på aftonen och då har det varit alldeles stilla lungt. men på dagarna har det varit mycket regn och åska. Så nu passar det väl med en Åskväders dikt ?

BLIXT OCH DUNDER

Molnen tornar upp sig i fjärran, oformliga som förjästa vetedegar,

oupphörligt växande, snart sprickfärdiga, fyllda av regn. Havet speglar himmelens bjygrå färg, krusar vattenytan, i väntan...

Vinden ligger stilla i träden, väntar på utbrottet, allt håller andan...

Bara fåglarna, flyger ängsligt pipande, lågt över vattenytan.

Hela naturen vet... i den tryckande värmen och väntar....Så plötsligt !!

lyser den första blixten, fräsande upp den mörka himmlen, åskan rullar

med alla sina hästkrafter, med dunder och brak över himmlavalvets bro...

De sprickfärdiga molnen brister, med en våldsam kraft, och låter sitt

våta innehåll forsa ner, mot den väntande marken. Som fylls till bredden

av åskregnets stutsande droppar. Som även blandas med hagel.

Den svarta himlen, får ljus ibland, av fräsande starka blixtars sken.

Vinden har dött, luften stå stilla, fåglarna trycker tysta i sitt bo...

Vilket skådespel, vilka naturkrafter, än finns det något som människan inte lyckats tämja, det gör mej glad, även om jag inte älskar åska pecis.

Så blev det en vacker afton även denna dagen, då vill jag skriva om svalor

SVALORNA

Svalorna dom gör allt, för att jag inte ska se, inte förstå

att dom har ungar i bo, i stugan här breve.

Dom vet att jag sitter här vid stranden, och ser på

när dom i svävande flykt, fångar mat till sina små.

Dom flyger i cirklar, bland buskar och snår,

långt bort ifrån stugan, som där så oskyddad står.

Där på en hälla i havet, dom måste till slut,

med sin näbb fylld av mat, till sitt bo ge sig ut.

Väl där, kan jag höra, hur dom ändrar sin röst

till en lågmäld gurglande, surrande tröst.

Men åter i luften, kvittras högljutt igen,

ett lov till den nordiska sommaren.

Jag känner mej lycklig, priviligerad som få,

som får sitta här, på en sten och se på.

Det var en härlig upplevelse, aldrig hade jag tänkt på tidigare att även

fågelföräldrar jollrar med sina ungar, har ni tänkt på det?  Det är nog mycket i djurvärlden som vi inte förstår. Och borde lära oss för att få respekt för andra arter.   Nu blir det nog lite si och så med skrivandet, man måste ju

få vara lite sommarlat, även om man är pensionär. Hoppas vi får lite mindre

regn och mera sol så får vi passa på och vara ute i Guds sköna natur.

Ha det så bra, önskar Sonja.

Hej igen och god fortsättning på midsommarfirandet. I dag lördag är det ju strålande sol, redan från morgonen. I går midsommarafton blev det egentli-

gen inte soligt förren på just aftonen så där vid femtiden, sedan var det solsken resten av natten. Vi var till kyrkan på midnattsmusik, som inte slutade förren vid halv ett tiden, då var det inte sol men himmelen hade ett rosa ljus, så jag sa till min man nu blir det blåsigt i morgon, det sade all-

tid min pappa, då det var så där rosa på himmelen, om kvällen. Och visst är det friska vindar i dag. Hoppas det blir vackert i morgon också. Nu till dikt...

TORNSVALORNA / 40-TALS MODE

Det var på den tiden som "hilkorna" kom in, i våra liv,

skylde våra hjässor,  på danskornas vis.

Luftvärnslottorna, även kallad tornsvalorna

vår tids hjältinnor, ideal att efterlikna.

Schalar till "hilkor" vi ordnade lätt

och lärde oss snart, att knyta dom rätt.

Men båtmössor, som till uniformen dom bar,

blev ett problem, men man tar vad man har.

Vi tog hemvirkade dambindor, på dockorna och oss,

så, gick vi ut och tycktes vara tjusiga förstås.

Samma form, stora nog, dom fick duga,

men min mamma tog mej fort, ur denna modefluga.

Varför var mej då en gåta,

som fick mej av förtrytelse att gråta.

Luftvärns lottorna, var stationerade i höga torn som fanns uppbygda vid

kusterna för att övervaka så att flygtrafiken, från t.ex tyska plan inte

kränkte svenskt område. Om detta handlar nästa dikt.

BARNDOMENS SVARTA FÅGLAR

En sommardag i sköna juli, i början av vårt  40- tal.

Värmen strök över sommarängen och solen doppade

sin varma näsa, i Bottenvikens vatten.

Det var simskoledag, vi kom just upp från ett bad.

Då... med starkare... och starkare...ljud...

förebådade de sin ankommst, dessa barndomens svarta fåglar!!

Förskräckta kastade vi oss i gräset, under något träd.

Kriget, kriget, var vår enda tanke,

Flygplanen kom lågt dundrande över oss, vi kunde se hakkorsen.

Någon skrek, någon grät, någon bad gode Gud

låt oss slippa kriget!!  Ljudet avtog, domnade bort

försvann över havet, bort mot vårt grannland, Findland,

där säkert andra barn bad, Gud låt oss slippa !!

Å dessa barndomens svata fåglar, som förmörkade våra sommardagar,

måtte de aldrig återkomma.

Ja, det var dessa minnen som jag hade skrivit ner från 40-talets sommar,

skönt att veta nu, att freden var nära, men det visste vi ju inte då detta hände. Men vi får tacka Gud för att vi inte behövde dras in i kriget då,

och för att vi fortfarande får ha fred i vårt land. Med kära hälsningar från

Sonja.

Glad midsommar, vill jag börja med att önska er alla, även om vädrets makter är lite si och så, får vi väl göra det bästa av det en sådan dag som denna. Just nu är det lite solsken här men det övergår säkert i skurar som det varit dom senaste dagarna. Det kunde ju ha varit hällregn också, så vi får vara glada att slippa det. Jag skall börja med att berätta om ett par gårds -musikanter som brukade dyka upp, vid midsommartid...

GÅRDSMUSIK

Gårdsmusikanten med buller och bång,

spred övar gatan, musik och sång.

Inte blev han väl fet, på de slantar han fick,

men från gård till gård, han med dragspelet gick.

Då kom också en gubbe, med sitt positiv

han veva och sjöng, ja bevars ett sånt liv.

Han hade att sälja små "lyckobrev"

där man kunde läsa, hur framtiden blev.

Det kvillra i magen och lyckan var stor,

när jag lämnade slanten, jag fått utav mor.

Ett rosa kuvert, med en ring innuti,

å ett kort där det stod, hur mitt liv skulle bli.

Jag minns hur vi ungar, satt i en ring,

läste och drömde om fantastiska ting.

Tyvärr kan i dag, jag ej minnas ett ord,

av det, som i "lyckobrevet" mitt stod.

MIDSOMMAR

Tomtebruset, susade och hoppade i glasen,

och liljekonvaljerna stod doftande i vasen.

Pyntat och fint var vårt midsommartält,

som vi invid huset, på gräsmattan ställt..

Dragspels musik, hörs från ingenjörs viken,

vi fick inte vara med och var lite besviken.

Vi arbetar ungar, fick klara oss ändå och

en trattgramofon vi fått att lyssna på.

Vi vevade med veven, i midnattssolens sken,

fram tonar Svarte Rudolf med lurvigt bruna ben.

Och "Gå hem och lägg dej Svennsson"

på din gammla ottoman, om du inte rör på skinkan

får du följa med på finkan.  Ja de var visor de

för oss trettitals barn  att lyssna te´.

Vid midnatt var det dags för midsommardoppet,

längst ut på bryggan, vi skulle göra hoppet.

Det isade i kroppen och tänderna dom skaka,

när frysande vi kom, till vårat tält tillbaka.

Då ville vi snabbt, i bädden krypa ne´

och sova på sju blomster, att vår drömprins se.

Men jag drömde aldrig några drömmar

som jag kunde minnas då,

så jag tänkte att som ungmö

jag får nog genom livet gå...

På den tiden fanns det inga allmänna midsommarfester, men det kom ju

så småningom, men jag tyckte det var lite roligt att skriva om hur det kunde vara innan. Om mina föräldrar som var kristna, visste vilken musik som följde med trattgrammofonen, hade jag nog fått komma hem och sova den natten. Men det var då som nu, föräldrar kan inte vara med sina barn över allt, och nog var det oskyldigt då. Vi har ju även möjligheten att be om beskydd för våra barn och ungdommar, i helgen. Låt oss också göra det tillsammans !

Ber Sonja.

Hej, och välkommen till några av mina barndomsminnen igen, jag tyckte det kunde passa, eftersom jag har en dikt om midsommar i det ena häftet som

får komma på midsommar aftonen, före det blir det minnen från fem sex års åldern, ungefär. Jag börjar med ett par "doftminnen" som jag har...

VÅRLUKTA

Över "Gatan" spred sej, en härlig doft av vår...

Det gick inte, att ta miste på saken.

farbror Grönlund, var ute och tjärade taken.

DOFTMINNEN

Än kan jag minnas min barndoms lukter,

Den tid då träden bär blomm, ej frukter.

Den tid då havsvinden kunde bära,

en doft av salt och båt och tjära.

Men kom man nära potatislanden

för näsan satte man gärna handen,

man invid slaskhuset gick en krok

den sommardoften var rent på tok!

Det lukta syra, sulfit och bark,

sulfitfabrikslukten var rätt stark.

Ja tusen dofter mitt minne rymmer

och alla är ej precis parfymer,

men dock min barndom det hörde till

och ingen enda jag mista vill.

Ja, många av dessa dofter slipper vi ju i dag, men man kan ju undra om

det är någe bättre att vi nu spolar ut det i våra vatten ??

Här blir det snabba ryck, nu ska det handla om, att gå och köpa mjölk.

MJÖLKKIOSKEN

Femåringsstor och femöresrik,

gick jag ensam på villaskogsvägen.

Emaljerade hinken var trelitersdjup

och stötte ibland emot vägen.

Så kom jag till "mjölktanten" neg, å sa två,

två liter jag ville i hinken min få

Jag såg med beundran på, när tanten mätte,

hon vände på måttet och ingenting skvätte ?

Jag bar så försiktigt, när hemmåt jag gick,

men spillde ändå, så att ovett jag fick.

Mjölkskvättsrandiga var bruna bena,

då alldeles särskilt, det ena.

När femårs liten, jag gick hem igen,

efter att ensammen gått, genom villaskogen.

DOCKVAGNEN

Jag hade en dockvagn, jag ärvt av min syster,

den var inte ny och modern.

Vagnen var i korg, med sirliga hantag,

hjulen var höga och gjorda i stål.

Men jag önskade mej en trävagn,

med hjul utav trä och utan suflett.

När jag fick en sådan då slängdes den gamla.

Nu saknar jag den, på nått sätt...

I boken som jag skriver ifrån har jag ritat ut den gamla sirliga vagnen,

men tyvärr vet jag inte hur jag skall kunna överföra den bilden hit. Men

ni som är äldre, minns säkert säkert dom där vackra sirliga vagnarna. Men

man ville ju följa modet även på den tiden, även om man var barn. Tack,

för i dag och välkommen åter på midsommar afton. Hälsar er

Sonja!

Godmorgon, nu är det verkligen sommarlovs väder, solen lyser så starkt på datorn, så jag har svårt att se texten, hoppas ni förlåter om det blir någon plump i protokollet, som man brukar säga. Jag vill gärna göra klar bloggandet

redan nu så vi har dagen på oss att göra vad vi vill sedan. den första dikten

heter sommaräng, även om blomsterprakten på ängarna här är sparsam än.

SOMMARÄNG

Herre, Din församlings brokiga skara

kan liknas vid en sommaräng.

Var och en med sin färg och sin form,

sin glädje och sin sorg.

Med olika gåvor och temperament,

skapade Du oss.

Inga kopior eller plagiat, nej variationsrikt

som den brokigaste sommaräng.

Var och en på sin plats i livet.

Dock är vi alla lika i ett,

till Din avbild skapade Du oss.

VÅR TILLVAROS ÄNG

Vår tillvaros äng, kan blomstra och grönska,

som den skönaste sommardag.

I naturens bekymmerslöshet skulle Gud önska,

att vi kunde leva du och jag.

Se på blommorna på marken, se dess fullkomlighet

de lever i Helig förtröstan o, att vi kunde det.

O, att vi kunde lämna bekymmer som tynger och tär,

till honom som bett oss att lämna, sagt,

era bekymmer jag bär.

Så många blomstrande dagar vår tillvaros äng skulle få,

se skapelsens språk till oss talar, så vi ska kunna förstå.

Att han som styr universium och skapat allt med sitt bliv,

är också kapabel att styra, ett kort litet människo liv.

Så en liten kortis...

I dagens yttersta glädjestund,

vilar havet stilla.

Solen vilar röd och rund,

läser skapelsens postilla.

Nu får det vara nog med sommardikter åtminstone ett tag framöver, nästa

vecka har jag tänkt, skriva om några barndommsminnen igen.

Välkommen då,

önskar Sonja.

Hej, go vänner och välkommen till en ny sommarblogg. Tack Ullrika för häls-ning från kära släkten. Kul att höra av er, på så sätt.  Ni som är vana att titta in till min blogg , tycker väl att jag är ute aldeles för sent på dagen, men bättre sent än aldrig, heter det ju, så jag får hoppas att ni tycker det-

samma. Nu till dagens dikter, som är lite blandat "sommar godis"...

Juniljuset smyger sig nu in

i det junfruligt gröna...

GUDS ANDE

Nu fyller skaparens ande jorden,

visar i sin skönhet, Guds kärleks rikedom.

Du som ögon fått att se,

se, Guds sköna skapelse.

Nu fyller Guds ande, luften med sång,

floder av klingande jubel som,

du kan höra, med ditt öra,

lyssna njut och se, människa sjung me.´

Nu fyller Guds ande, luften med dofter

dofter av tusende slag,

skapelsen bjuder en sommar dag.

Njut, med alla sinnen du fått,

böj ditt huvud och tacka blott.

Men vet, att allt detta vackra vi ser,

är blott en skugga, som Herren oss ger.

Av vad vi skall få se den gången,

vi gått dit bortom skuggorna och sången.

Ögonblick av lycka, glimmar till,

i tidens iris. Återkommer aldrig...

Fjärilsvingarnas, fladdrande lycka,

över ängens glädjehav,

njuter nu av näktarfyllda skålar...

Välkommen, till en ny vecka på sommartemat, jag har inte lust att släppa det redan, även om dagarna just nu blivit kalla igen, så blir det nog skönt bara solen tittar fram igen. Men nu är vi ju glada över att äntligen få lite regn. Även fåglarna verkar uppskatta detta, av jubeltonerna här i gryningen

AIER

Luften är nu fylld, av ljud av toner

gömmer osynliga ord.

Vi måste lyssna, försöka fånga ljuden,

så vi kan ana...ja kanske förstå !

Förstå något av kosmos, oändliga rymd,

något av livets fantastiska djup.

Hitta oss själva, i ljuden i orden

i vindens och vågornas brus.

Se på oss själva, som delar av kosmos

en liten men levande del !

EFTER REGN

Som solsken efter regn, är din omsorg Gud

din värme läker såren, på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar, ser jag sol igen

tack vare gråa dagar, jag märker skillnaden.

Tack för att du åter, ljus till själen skänkt

tack, för hoppets tankar som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn, känns luften klar och ren

av din kärleks skugga, ger solen återsken.

Ditt solljus, öppnade min blick

en skymt, av livets ljus jag fick.

När tankarna blir stela och själen torr av törst

du ger oss livets vatten, och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd,

som tvättar själens öppna sår.

Allt liv behöver värme, allt liv behöver regn

i trygghet kan vi lämna, allt i vår faders hägn.

Detta får räcka för i dag, jag ska försöka återkomma mitt på veckan och

på lördag. Jag har skaffat mig en liten bärbar dator som jag håller på att

lära mig behärska, men än så länge fortsätter jag på denna datorn. Skrev

lördagens text på den andra, men lyckades inte skicka den vidare. Hälsar

Sonja.

Hej och välkommen till en kortvecka med sommartema. I dag är det ju student examen, i många familjer, och det är nog härligt sommarväder på dom flesta håll i landet.

Då kan det väl passa med några dikter om sommaren ?  Den första heter...

KÄRLEKSBREV

Se, här den sköna sommaren

Guds kärleks, brev till oss.

Ett bevis på  liv från död

som han har lovat oss.

Död var marken frusen sjön,

djup och svepningsvit låg snön.

Kala stela, träden stod

nu jublar allting Gud är god.

Nu lever allt på nytt igen

här är den sköna sommaren.

Årstiders växlingar han åt oss ger,

kärleksfullt danat, så att vi ser...

Och tryggt kan lämna våra öden,

till han som övervunnit döden.

LOVSÅNG

Dej vill jag lova, du skapelsens Herre

för att du gjort jorden så skön.

Dej vill jag lova för blommande ängar

för doftende skogen så grön.

Dej vill jag lova, Du som är livets vatten

du kommer som ett stilla regn.

Dej vill jag lova, för du håller världen

allt fort i din kärleks hägn.

Dej vill jag lova, liksom fågelsången

som strömmar mot sommarblå sky.

Dej vill jag lova, som kan lösa fången

och göra en människa ny.

Lovad, lovad, vare han

som led och dog för oss,

lovad han, som seger vann

och tog vår boja loss.

KONSTNÄREN

Gud, du konstnärernas konstnär

så underbart du målar,

från morgonrodnanden så skär

till solens sista strålar.

Nu sommarn står i sällsam prakt

ditt Gudaväsen, har du lagt,

i allt som skapats av din hand

på himmel hav och strand.

Så vi skall fatta och förstå,

men gör vi det måntro, ändå ?

Tack för i dag, hoppas ni kan njuta av av sommaren, så mycket som möjligt

om ni vill läsa fler sommar dikter, åter kommer jag på lördag. Om Gud vill och

vädret står sig, som man sa i mina barndomstrakter förr, det säger jag nu.

Hälsningar Sonja !