Varmt välkommen ni kära läsare, som orkar kolla på bloggen i denna sköna sommar tid, som vi nu också fått här uppe i norra Sverige. Jag har ju skrivit

om att i olika tider har man också firat studentexamen, på olika sätt. Var sak har sin tid, står det i Bibeln och det är då sant, liksom allt det andra i den boken. I våra dagar, firas det ju på så många olika sätt, det börjar ofta

med att man ser, många konstiga typer på stan. Då drar man slutsatsen att det är blivande studenter, rätt eller fel, det kan man inte veta? Här om kvällen när vi var på hemväg rätt sent, var det inte midnattsolens strålar som gjorde att flera gäng killar gick solglasögon-prydda, utan något annat

skumt, troligen blivande studenter, var slutsatsen vi drog. Numera firas ju

den kommande studenten, av en riktig bal, med eleganta transporter och vackra kläder, ett riktigt folknöje har det ju blivit, bara och stå där och  se

på när de vackra paren kommer. bara det kan ju bli till ett minne för livet.

Förutom då den rätta dagen, som ju förstås är den största och dyraste,

hörde på Tv. att den kan kosta från ca. 10 -15000 bara examensdagen !

Men då kan man stolt bära sin studentmössa och sjunga om studentens lyckliga dar. Vilket man ju så innerligt också önskar dem, för nog är det

drygt, med alla dessa år på skolbänken. Men numera kan väl ingen kuggas,

och behöva gå ut bakvägen, som det var förr??  Man vill ju önska dom allt gott i framtiden!!  Var rädda om ER och om VARANDRA !!  Nu när ni skall

ut på livets stora seglast, där vi alla färdas tillsammans.

VI SEGLAR I GRYNINGEN TILLSAMMANS

Vi seglar i gryningen, varje dag en gåva,

ett oskrivet blad.

Chans, till nya äventyr, på livets stora hav.

Varje morgon nytt hopp, nytt liv, ny tåga

det är livets morgongåva.

Sliter itu, vår sömns navelsträng,

att på nytt möta livet.

som barnet av fosterlivsvattnet,

bärs fram i en föderskas säng.

En triumf för livet !

Nytt liv, ny gryning, ny färd...

Skutan är vår värld,

på oändlighetens hav.

Vi seglar där alla, tillsammans.

Nu vill jag önska alla blivande studenter med familjer, en trevlig student-

fest, och en riktigt härlig sommar. Det sista vill jag också önska er allla !

Men jag återkommer till veckan med sommar dikter, ska vi ses på torsdag ?

Sonja.

Hej igen, som vanligt fortaätter jag på veckans tema fast i en liten annan tappning. i dag vill jag fundera över hur olika studentexamen kan uppfattas

vid olika tider. På sexti- sjuttitalet var det ju nästan fult, åtminstone inte

solidariskt att t.ex bära studentmössa, mot dom som inte hade råd eller av olika anledningar inte kunde studera, så dom som skaffade studentmössa,

använde den inte på studentdagen, utan bar den  hem i nån väska för att

sedan kunna fotograferas i den hemma kanske. En i vår fam. som  gick tre-

årig teknis säger att i den klassan talades det inte ens om studentmössa då.

Ja så olika kan det vara från tid till tid. Men dom som gick ut då kände sig

förhoppningsvis, lika nöjda och befriade, som dagens studenter gör. Och

längtar bara att göra ingenting, som dikten som följer beskriver...

OM JAG HADE...

Om jag hade en båt

skulle jag sätta mig där stilla,

låta den följa med vågorna

med havet, mot djupare vatten.

Det djup som kan förgöra mig

men, som bär båten tryggt

i sin mäktiga hand.

Om jag hade en båt

skulle jag sitta där,

och känna vågornas rytm

under mej,

och vindens bris

över mej.

Innesluten i allt och intet,

som en del, av elementen.

Det var lite funderingar om hur tiderna förändras och ni med dem. Det ser nu helt annorlunda ut i dag. Mer om detta nästa gång. Vi ses då hoppas jag.

Sonja.

Välkommen till en ny bloggvecka.  Innan jag skriver vidare,  vill jag tacka för den härliga komentaren, till förra veckans tema, som handlade om vårt be-hov av vatten, både andligt och lekamligt. Dagens tema om Examen, hämtar

jag från mina barndomsminnen, på den tiden höll vi till i skolsalen med vår avslutning. Då fick vi hjälpas åt att smycka den med de blommor, som hade

kommit så här års, här uppe i norr.  Här en liten kortfattad dikt, om årets kanske mest spännande tillfälle. Det var ju förhör där, inför publik s.a.s

EXAMEN

Aftonen före dagen E

gick vi barn till "Kabelekastället"

plockade fångvis med gula solar,

att pryda vårt klassrum med.

Om morgonen, rych-och pysch klädda

kortstrumps frusna, med fjärillar i magen

gick vi för att möta dagen.

Släkten, uppradad längst bak,

ängsliga dom som vi.

Frågor och svar...

Skälvande barnaröster, gör sitt bästa.

Så... Den blomstertid nu kommer....

Vilken befrielse !!!

FÖRSTORINGSGLAS

Jag tror minnet lagt ett förstoringsglas

just över barndomsåren.

Man minns varje småsak, så intensivt

minns ännu väl hallonsnåren,

som rev ett barfotabarn, där hon gick

stigen mot havet och sanden.

Minns ännu buskar som skyla oss fick,

när till baddräkt, vi bytte vid stranden.

Känner än lukten, som var det i går

av saltstänkta klippor och nässelsnår,

känner än barren som staks under foten

minns ännu blomman, som drogs upp med roten.

En fruktansvärd blomma, tyckte jag då

drog insekter till sig med doften och så...

slöt sig blomman och djuret försvann,

den drog jag upp, från vår fridfulla strann`

Än i dag berörs mitt sinne illa vid detta minne.

Men det mesta från barndommens ängder

känns skönt, vattnet så varmt och gräset grönt.

Men jag tror att vårt minne, en frihet sig tar

förgyller en smula, det vackra som var.

Det som var tråkigt, tror jag till slut

minnet vill närapå, helt sudda ut.

Ja, så har jag än en gång tagit er med på en tripp till barndomstiden, jag

tror att många av er minns något liknande, från er tid. Om ni vill följa med

ett stycke till på den vägen, är ni välkommen om ett par dagar. Då hörs vi !

Sonja.

Välkommen till dagens inlägg i temat vatten, det blir som ni kanske förstår det sista inlägget på temat. Eftersom jag brukar byta tema varje vecka.

I dag tänkte jag skriva om våra olika tillgångar på denna livsviktiga vara beroende var i världen vi bor. Och vi som har god tillgång på vatten förstår

inte ens att vara rädda om det, trots att vi vet en hel del om miljön ? !

VATTEN

Vatten, det livsviktigaste människan har,

håller på att förstöras av oss själva.

Människan, det mest destruktiva

som finns i skapelsen.

Gör nu allt mer, för att ödelägga

sin egen framtid, sina livsmöjligheter.

Allt offras, för kortsiktig vinnings skull.

Vår livstörst, kan bara fyllas genom

rent vatten och ren luft.

Liksom vår inre törst

som bara kan fyllas av Guds,

livgivande vattenkälla.

KONTRASTERNA

Vi vrider på våra kranar, får friskt och rent vatten

varmt eller kallt, allt efter önskan och behov.
Vi fyller våra badkar, med strömmande behagligt

ljummet vatten.

Vi kör vår disk- och tvättmaskin,

sköljer under rinnande vatten, spolar i våra toaletter

utan närmare eftertanke, på vattenåtgången.

Utan att vara tacksamma över vår bekvämlighet

och vår vattenrikedom.

Det borde vi nog, hur länge skall den lyxen

finnas för oss??

AFRIKABARN

Den lycklige fadern, tar sitt nyfödda barn på armen.

Går ut för att söka efter det livsviktigaste...

Och där, i en lerpöl, glimmar vatten i solen.

Han böjer sig glad ner och öser och öser,

med sin kupade hand fyller han,

det skrikande barnets mun, gång på gång.

Tills att han äntligen ser att "avloppet" fungerar.

Glad går han hemmåt, med sitt elfte barn i famnen.

Han liksom de andra tio, skall snart dö,

i en svårartad tarmsjukdom.

Min syster som har berättat detta, var missionär där. Hon lyckades få denna

man, efter många samtal att förstå ,att det vatten dom gav till barnen be-

hövde kokas för att inte vara farligt. Dom fick därefter en flicka som över-levde, hon fick då min systers namn. Och det blev många svenska namn,

så småningom då flera familjer tog till sig detta, om att koka sitt vatten.

Och många kom också till tro och började döpa sina barn.

Vårt behov av vatten, följer oss genom livet.

Som en obotlig törst. men också som njutning

av dess åsyn.

Som ett behov av rening, en möjlighet till Dop, till Liv !.

Vatten... en Gudagåva !!

Ja, det finns väl inte mycket mer att tillägga i ämnet, än att gå och ta ett

stort gals kallt rent vatten, och njut av Gudagåvan, medan vi har den.

Sonja.

Ja, så fortsätter jag, mina tankar om vatten. Tänk så lyckliga vi är i vårt land som har en så stor tillgång på vatten och rent vatten. Det är något att vara tacksam och glad för. Vi som bor så att vi ser älven från köksfönstret, får ju också njuta av detta alla årstider, även om det är vackrast så här års. Så till dagens första dikt i ämnet...

SMAKEN AV BEGYNNELSEN

Vatten, vårt livselexir, det viktigaste

och det mest omistbara, för människan.

Något vi skapats ur i och till.

Fosterlivsvattnet, kroppsvätskan, havet

och kallkällan, finns inom oss.

Smaken av begynnelsen, ligger alltid kvar

som  törst, innom oss.

Följer oss genom livet, som en bitterljuv aning...

MORGONLJUS

Vårmorgonens klara ljus, tänder livsgnistan,

längtan till okända vatten, omätta djup.

Ut mot vidderna, mot äventyret...

farorna, sorgen, nej glädjen !

Mot fjärran okänt mål, som glittrar lockande

här i himmlaspegelns yta.

HIMLASPEGELN

Himmelen har sin blåögda dag i dag.

Är på ett strålande humör.

Speglar sig lystet i havet,

för att fördubbla sig..

AFTON

Nu stillnar dagen stressen ger vika, aftonskymmningen är här.

Nattens mjuka änglavingar, ger ro från den, som oss har kär.

Havet susar sakta, sommar stilla sång.

Sanden ännu ljummen, från solakensdagen lång.

Anden sina ungar för, till nån skyddad vik,

det enda som nu friden stör, är myggornas musik.

SOLNEDGÅNG

Tack, att jag ögon fått att se, en solnedgång vid havet.

Där rosa moln på blekblå sky, som änglavingar far.

Och havet som en silverskål, utav oändlighet.

Bjuder oss att skåda få, en glimt av evighet...

Tack för i dag, och för att ni delat mina tankar om vatten i olika former i

dag, nästa gång tänker jag skriva om kontrasterna om tillgången på vatten.

Väl mött på lördag morgon, och ha det så bra till dess önskar eder,

Sonja.

Hej igen, trodde ni att jag slutat blogga, eftersom jag inte var igång i går,

måndag som jag brukar. Nej det var lite trångt vid datorn, min man hade så många viktiga "papper" att skriva, som måste vara framme i dag. Så då fick

jag vänta till i dag. Mina texter är ju inte direkt livsviktiga, men det jag skall skriva om i dag är det, för vatten kan vi ju inte klara oss utan, eller hur?

Jag skall börja med att skriva lite från mina barndomsminnen...

TIDIGT I LIVET

Ja, tidigt i livet, fick jag lära känna havet.

Dess väldiga storhet. vidden och längden och djupet.

Det glittrade och drog, vackert och förföriskt,

men kunde också öppna sin väldiga famn och för alltid behålla

den, som inte kunde hålla sig uppe länge nog...

Jag vaknade ofta svettig, efter våta falldrömmar.

HAVETS SÅNG

Havet fanns inpå oss, jag sov till havets sång.

Växte upp omsluten av det, dag och natt,

i blåaste blått, eller gråaste grått

alltid speglande himmelens kupa.

Havet var en del av livet, en del av oss...

Jag fascineras ännu av havet, dess majestätiska oändlighet...

Men jag vill beundra, på betryggande avstånd,

närkontakten får ännu barndommens ångestframkallande sjögubbe

att girigt gripa efter min kropp, med starka våtslemmiga armar.

För att försöka bottna mej...

OM AFTONEN

Fiske båtarnas trygga knatter, hör till sommarkvällens ljud,

styr mot solnedgångens himmel, skönt bemålad utav Gud.

Kvar på bryggan där vid stranden, står som oftast fru och barn,

vinkande farväl med handen, men ut mot havet tittar karln´

Han planerar strateginen, för att havets silver ta,

nu när dagen möts av natten, börjar han sin arbetsda´

Många tankar, många böner fiskarhustrurna har bett,

när deras män och deras söner, ut mot havet sig begett.

Vi bodde ju fantastiskt underbart och vackert till, på en landtunga ut mot

havet, med vattnet på tre sidor omkring oss, men alla vuxna varnade oss förstås för risken att drunkna, men vi barn lekte ju hela dagarna vid ock i

vattnet, men det är inte det jag skrivit om i minnenna, som ni ser. Det är väl det dramatiska man minns mest. Fortsätter på samma tema nästa gång

men i annan tappning s.a.s Då är det inte barndoms minnen, utan vuxen -tankar, om vårt vatten i dag. Hoppas ni vill återkomma då.  Hälsningar!

Sonja.

Hej och välkommen, till er eventuellt nya besökare, jag kanske ska tala om för er, att jag i veckan skriver om vår älsta dotters utbrändhets berättelse.

Nu, är vi inne på sista dagen för detta tema och nu är det dags för en lite

mera optimistiskt rubrik, som JAG VILL  Om det sedan går att genomföra beror ju på ?  Vi kollar väl på texten så får vi se...

JAG VILL!

Det finns så väldigt mycket, som jag vill

men kroppen säger, ligg Du still!

Tankarna fladdrar, det vill jag göra

men kroppen,.den vill inte ens höra.

Den ligger där, stor och tung som en klump

som om den var fylld med bly, med en pump.

Nu några dagar, ganska bra jag mått

och balansgång på "gränsen" gått.

Ofta tror jag, att jag orkar mera än jag gör

det är svårt att stoppa, fast jag varningsklockan hör.

Så blev det för mycket, då klev jag över,

så nu igen, jag massor av vila behöver.

Jag, vill också, något "vanligt" göra

och inte jämt, på varningsklockan höra.

Jag vet ju, att jag för detta får sota

och att utbrändheten, tar längre tid att bota.

Jag borde ha lärt mig, vid det här laget

att inte planera, ta bara en dag i taget.

Men nu är jag så less, på att måsta ligga still

för det finns så mycket annat, som jag vill.

Jag vill sjunga och baka, till och med dammet torka

plocka svamp i skogen, ja mycket vill jag orka !

Men timme efter timme, här ligger jag

och hoppas att jag  orkar, lite mer, en annan dag.

Så en liten avslutnings dikt, som heter...

VÅGA; VARA I VARANDET.

Våga vara i varavdet, men det är minsann inte lätt.

Våga vara, i det som är nu, men det är svårt, det vet jag ju.

Våga bara vara, inte planera, så ser du i nuet, så mycket mera.

Våga bara vara, släpp taget en stund

Du måste våga tro, att du inte går på grund.

Våga bara vara, släpp lite kontroll

blir det inte som du tänkt, vad spelar det för roll ?

Våga bara vara, öppna ögonen och se

så att du inte missar, det livet vill dej ge.

Våga bara vara, i stundens lugn och ro

låt lyckan i ditt hjärta, finna sig ett bo.

Våga bara vara, din känsla den är rätt

Våga bara vara, i varandet.

Det var väl en fin och tänkvärd dikt, tänk om vi alla lärde oss att leva i nuet,

i ställe för att oftast planera för framtiden. Då skulle vi kanske bli lite mera

harmoniska, och nöjda med livet som det är. Det är synd att jag iite kan sätta in rubriken, på det sätt den är gjord varje V i den ser ut som en flygande fågel, dekorativt och hoppingivande.  Och det är ju skönt att få

sluta med det, efter detta tema. Och som jag sa i avslutningen förra dagen

så är hon i stort sett sitt gamla jag igen. Tack och lov säger hennes mamma,

Sonja.

Ja, då fortsätter jag med detta tema ett par dagar till. Vår dotter som har skrivit detta om sin "sjukdom" är nu ganska bra igen. Men det har tagit tid

över fem år. Så det har varit väldigt jobbigt. Så här berättar hon i dag...

HJÄRNSTRESS

Det är svårt, när hjärnan inte fungerar

det hjälper inte alls, hur mycket jag än funderar.

I minnets, stora svarta hål det är,

jag söker minnetsbilder, både här och där.

Jag har sett ett TV-progran, men vad handlade det om?

är på nya ställen, men vet inte varifrån jag kom ?

Den mentala kapasiteten, är nu väldigt låg

intrycken sköljer över mej, i våg efter våg.

Pannloberna, av stress förkrymta är,

jag vet varken hur, varför eller när.

Flera sinne, går inte samtidigt att bearbeta

vad är viktigast?  Det kan väl inte jag veta!

Se på svensk TY, det kan jag inte göra,

för då ,måste jag ju både se och höra.

Höga och pipande ljud, gör mig tokig,

liksom blinkande ljus, och en omväld brokig.

God koncentration, finns sällan numera,

för det viktiga, det, går inte att prioritera.

Vad som än händer, kan mitt intresse fånga,

ett ord, en doft eller blomsjälkar långa

tills jag rycker till och undrar, vad menas med det här?

Under tidet har jag gått, men hur kom jag hit,

eller i samtal et jag tappar tråden, måste backa en bit.

Att alltid måsta tänka, ingenting, går på rutin.

även detta , tär mycket, på den dyrbara energin.

Detta får räcka för i dag, nog känns det jobbigt att vara i denna sutuation,

och inte veta hur man ska ta sig ur det. Men nästa kapitel heter Jag vill!

Så det verkar ju lite hopp ingivande, eller hur? Välkommen om ett par/tre

dagar, om ni vill följa utvecklingen, vidare. Hoppas ni får en skön dag !

Sonja.