Hej alla glada, som vill titta in till min blogg, trots att jag skriver om vinter ännu, när många av er kanske har full vår redan. Men här uppe kan vi inte räkna med det så här tidigt i mars, men njuter av de vårtecken vi har, t. ex. att fåglarna har börjat sjunga på sin vårtruddelutt, och söker sig en partner

att sätta bo med, och att dagarna nu är ljusa och ganska långa. Och längre skall dom bli, med tiden.  Nu börjar jag med en dikt som naturligtvis heter..

VÅRVINTER

I vårvintermorgonens kyla

stiger solen upp, i all sin glans

som Afrodite ur havet.

Vintersolens tvinnade

guldbrokad, glimmar

i trädens frostbeklädda grenar.

Får vinterns iskristaller

att brista ut i en gnistrande

kaskad, av ljus...

Himmelen rodnar

inför det avklädande ljuset,

som närmar sig allt mer.

Och fågelsångens toner

har plötsligt förändrats,

i glad förväntan...

MARS VINTERDAG

Kanske för att vi skulle minnas,

få en glimt, ges ett hopp...

Lyser åter solen fram, mellan molnen.

Kanske för att vi, skulle ana vår...

glittrar frostens droppar försilvrade,

på kala grenar.

SNÖSMÄLTNING

Snart smälter det frusna,

och marken bereds, för liv igen.

Under den kylande isen,

porlar ett levande vatten än.

Nu vänder ljuset åter,

som i skapelsens morgon

var bestämmt.

Även om våren kan tveka,

så följer årstiders växlingar jämt,

efter Guds uppgjorda plan

Naturen följer skaparens bud,

naturens ordning vilar i Gud.

Ja, tack och lov, så vilar naturens ordning, ännu i Gud. Men det visar sig ju

också nu att vi människor i vårt oförstånd, kan förstöra mycket, och nu när

vi vet, är vi då beredda att göra det vi kan ?  Den frågan får vi ställa oss var och en. Det är ganska mäktigt, att tänka på att var och en liten människa,

kan göra något för att rädda miljön. Trots den allvarliga tonen i avslutningen

vill jag ropa, håll ut!  Våren är på väg och Gud är god.

Hälsningar Sonja.